Det är något väldigt hjärtligt och ärligt över det hela. Man träffas, tar en fika, småpratar och låter micken vandra. Avslappnat och trivsamt. Det är torsdag kväll hos Finska föreningen, den kväll i veckan som betyder karaoke i Luleå. Den här aftonen dyker 12 personer upp och varenda en av dem fattar micken och bjuder på sång.
– Vi träffas klockan fem och slutar runt åtta varje torsdag. På de timmarna brukar vi hinna sjunga två-tre låtar var, berättar Riitta Niva som precis börjat testa det här med karaoke.
Hennes man, Mauri Niva, har hängivit sjungit karaoke i flera års tid.
– Torsdagskvällar är veckans bästa, säger han som njuter av vad varje karaokestund i livet kan ge.
För Marius del är högsäsongen sommaren när han och Riitta är i hans hemtrakter kring Jarhois i Finland.
– Där har vi en stor lada där jag riggar vår karaokeutrustning. Varje kväll sjunger vi.
– Jo vet du. Det kommer folk från hela bygden och sedan sjunger de i timmar, fyller Riita i med ett leende och meddelar att i sommar ska nog även hon våga sjunga några låtar.
För det handlar om mod meddelar gänget vi träffar.
– Alla kan sjunga karaoke, men alla kanske inte vågar, säger Aulis Kuru och greppar micken.
Han sjunger på innerligt vis en finsk melodi som översatt till svenska heter Lyckans dagar, på finska Onnen päivät. Den är fylld av toner i moll och vemod som går att ta på, oavsett man förstår orden eller inte.
– Vår son brukar säga en så fin grej om finsk musik. Han säger att när han hör den längtar han någonstans, men han vet inte vart, berättar Riitta Niva.
Efter Aulis sång stiger Niilo Kauppinen upp. I datorn där alla låtar finns samlade letar han rätt på "Ajan päivin, ajan öin" vilket betyder "Jag kör på dagen, jag kör på natten". En lastbil dyker upp på tv-monitorn när texten Niilo ska sjunga börjar rulla. Det blir en dänga av det rockigare slaget.
– Jag gillar de mer moderna låtarna. I somras tävlade jag i Kemi och kom till final. De har ett stort evenemang där, Kemi open air, dit 15 000 kom i fjol. Där var det häftig stämning.
Det är det även på Finska föreningen, men kanske aningen lugnare än på festival. Här möts man nämligen rakt upp ner, utan alkohol i kroppen, bjuder på gemytliga låtar, fikar tillsammans, pratar om livet och fyller vardagskvällen med något annat än teve. Briljant idé! Undertecknad blir rörd och dras med i härligheten. Det slutar med Orups "Jag blir hellre jagad av vargar", och det var skoj rakt igenom. Tänk att en mick, ett sällskap och toner med text till kan vara en så fin underhållning, oavsett man kan sjunga eller inte.
Det är två länder i världen som sticker ut vad gäller karaoke. Det första är Japan där karaoken fick sitt namn vilket betyder tom orkester. Karaoken har spridit sig till Japans grannländer men även mycket starkt till vårt grannland i öster, Finland. Niilo Kauppinen har besökt flertalet av de tusentals karaokebarer som Finland erbjuder.
– Bara i Torneå finns det fem ställen, säger han.
I augusti 2018 var han på väg med Finska föreningen i Kalix för att sjunga karaoke i Kuopio. Den resan slutade dock i en obeskrivlig tragedi där bussen körde av vägen i hög fart och fyra dog.
– Det var fruktansvärt. Vi var alla chockade och flera av oss skadades. Jag har problem i en fot än i dag och skadade mig även här vid örat, säger Niilo och visar upp ett ärr.
I två månader höll de upp med karaokekvällarna men efter det har de fortsatt.
– Jag åker gärna till Kalix. De är ett fint gäng där som träffas. Klart olyckan satt sina spår, men man kämpar på. Det blir skönt nu när rättegången kommer igång. Det är på tiden, det är ju så länge sedan olyckan hände.
Niilo som bor i Boden berättar att han kör runt 1500 mil per år, bara för karaoken. Det finns inget roligare nöje menar han.
– Jag har en anläggning hemma också. Den använder jag mycket.
Att ha ett eget karaokesystem hemma är han inte ensam om. Det visar sig att flertalet av dem som är på plats på Finska föreningen har sådana anläggningar hemma som de tar fram för att umgås eller bara hamna i bra stämning med.
– Vi finnar är ju lite dåliga på att visa känslor. Det är nog därför det här med karaoke blivit så stort för oss, tippar Riita Niva.
Det finns många historier om hur karaoketraditionen egentligen började. En berättar om den japanska musikern Inoue Daisuke som under 1970-talet kom på idén att gäster själva kunde sjunga på fester och såg till ta fram den första karaokemaskinen. Men, det finns de som hävdar att karaoke som fenomen drog igång redan på 1960-talet och då i USA där tv-programmet Sing along with Mitch fick tittarna att sjunga med till sångerna på teven. En liten studsande boll visade var man befann sig i texten och i vilken takt som gällde.
Takt och ton går det inte ta miste på i Finska föreningens lokaler under karaokekvällen vi besöker. På reporteraren står allt från tango och foxtrot till humppa (en populär finsk sällskapsdans) och pop. Mauri Niva sjunger "Hiljaiset sillat", översatt till svenska "Tysta broar", så ljuvligt mjukt och fint och efter honom kommer "Ikalisten valssi" som Anita Lampinen framför på tonsäkert vis, direkt från hjärtat känns det som.
Det är nästan svårt slita sig från evenemanget men gänget hälsar att dörren står öppen varje torsdag så det är bara komma tillbaka.
– Alla är välkomna att testa, men vill man fortsätta med karaoken vill vi att man är medlem i föreningen.