Thomas Larsson, grundare av Demokratiskolan, verkar för att stärka dialogen mellan beslutsfattare och medborgare. Han har följt lokala och regionala proteströrelser, ända sedan 2011-2012 när en förändring i Kommunallagen förstärkte just folkinitiativen.
– Cirka 150 folkinitiativ har startats sedan 2012, 40 procent av dem handlar om skolfrågor, säger han.
Många initiativ till folkomröstningar och andra direktdemokratiska kampanjer påbörjas ofta i ett sent skede i politiska processer, menar han.
– De används som ett missnöjesverktyg för att stoppa politik som redan finns inskriven i långsiktiga planer. Därför behöver sällan politikerna ta hänsyn till dem, utan kan i princip köra över dem.
Huvudproblemet, menar Thomas Larsson, är att medborgarna inte hålls tillräckligt informerade.
– Det behövs bättre medborgardialoger, de styrande måste redan på idéstadiet ha med sig folket. För att få tillstånd bra demokratisk kultur i samhället, ska människor ha tillgång till samma information och beslutsunderlag som politikerna.
Han har sett den aktuella protestfilmen i Luleå, om barnens kamp mot skolnedläggningarna i Ersnäs och andra byar.
– Digitala verktyg demokratiserar politiken. De här uttrycken i sociala medier är en effekt av att medborgardialogen har saknats i Luleå. Tidigare var det bara politiker som kunde sprida budskap, nu kan även folket göra det.
Samtidigt ser Thomas Larsson utmaningar med den nya tidens opinionsbildning.
– Även om man framförde bra argument i filmen, är problemet med sociala medier att de ofta handlar om känslomässiga uttryck. En film mot skolnedläggningar kan anklagas för att vara populistisk och det finns ett motstånd bland politiker, eftersom sociala medier anses splittra folket.
Är sociala medier överskattade som demokratiska verktyg?
– Nej, men det finns en trend att misskreditera budbärarna. Det var som när boktryckarkonsten kom med Gutenberg, att den innebar hot mot makten och att irrläror skulle spridas vidare. Det är lite samma sak nu.
