En av de skarpaste kritikerna är Thomas Söderlund, tidigare verksam inom Centern i Luleå men numera boende i Kalix. Hans inlägg på sociala medier delas flitigt och påverkar debatten kring kommunens planer på att stänga skolor.
Enligt Söderlunds uträkning hamnar Luleå på en pedagogisk yta på cirka 10,5-11 kvadratmeter per grundskoleelev om man genomför neddragningar motsvarande 2000 elever (se faktaruta).
Detta ska jämföras med den senaste statistiken från mars 2019 där Luleås grundskola noterar 14,4 kvadratmeter per elev i snitt. En tydlig minskning.
Men enligt Luleås skolchef Maarit Enbuske har kommunen inte använt sig av något nyckeltal när man räknat fram överytan.
– När man bygger nytt i dag så utgår man från en yta på 9-10 kvadratmeter per elev men det går inte att tänka så när det är gamla byggnader. Det finns massor av ytor som inte går att nyttja effektivt. Vi har i stället räknat på verkligheten för att se vad som är möjligt. Tittat på klassrum, grupprum, ventilation och antalet platser i matsalen exempelvis, och utifrån det gjort en kapacitetsplan. Den här skolan kan ha 80 elever, den här kan ha 450, och så vidare.
Enbuske fortsätter:
– Vi vill inte ned till en viss kvadratmeter per elev utan vi vill använda ytorna så effektivt som möjligt. Jämförelser med andra kommuner visar att vi ligger högt i lokalkostnader. Men en viss överkapacitet måste vi alltid ha.
Är ni säkra på att ni räknat rätt på överytorna?
– Ja, det är vi. Man kan titta på Råneåskolan, till exempel. Den behövde inte byggas ut när eleverna från Vitåskolan flyttades dit.
Hur påverkas lärmiljöer när ytorna krymper?
– Det är svårt att säga något generellt. Vi har redan i dag stora skillnader i våra skolor. Exempelvis Klöverträskskolan har 6,1 kvadratmeter per elev. Det är egentligen för lågt. Jag hör från personalen att det är svårt att organisera viss verksamhet.
Thomas Söderlund viker dock inte i kritiken.
– Gällande behov av ytor I skolan så handlar det helt om vilken ambition man har som skolhuvudman och synen på vem skolan är till för, säger han.
Söderlund hänvisar till kritik från Arbetsmiljöverket, som Luleå fick 2015.
– De slog fast att de rådde stora arbetsmiljöproblem på grund av att barn med särskilda behov inte fick det stöd de har rätt till. Exempelvis, för att barn med särskilda behov skall kunna fungera och få sin skolgång krävs att stora klasser kan delas upp i mindre och även att det ges förutsättningar för en till en-undervisning.
Han fortsätter:
– För att det skall vara möjligt krävs klassrum och god tillgång till arbetsrum och grupprum och att de är utformade med väggar. En åtgärd där man nu lägger ner många skolenheter och trycker in fler barn på en betydligt mindre yta kommer att försvåra möjligheten till anpassningar efter elevernas behov.
Söderlund kräver en konsekvensanalys för hur den pedagogiska lärmiljön påverkas i de enheter som ska ta emot barn från de nedlagda skolorna.
– Men någon sådan tror jag inte är gjord. Min absoluta uppfattning är att skolan i Luleå behöver de lokaler man har idag, särskilt med beaktande av de kommande årens förväntade tillväxt.
– Det stöd vi är skyldiga att ge elever ser olika ut utifrån behov, men har ingen automatisk koppling till lokalytor och kvadratmeter per elev. Det handlar mer om arbetssätt, förhållningssätt, hjälpmedel och organisation, säger Maarit Enbuske.