– Samtalen har ökat och de är av en annan karaktär. Coronasmittan får människor att tänkta på död och sjukdom och den väcker rädsla, inte bara för en själv, utan för andra som är viktiga för en och som man tycker om.
Viruset har påverkat samhället som stänger ner och länder stänger gränser. Rehnman beskriver krisen som en som orsakar ängslan, för att man inte vet vad det är.
– Man vet inte hur det ser ut i morgon eller om en vecka. Men fortfarande är det inte som vid Estoniaolyckan eller tsunamin, det är inte landssorg.
I ovissheten liknar inget vi är vana vid, säger Rehnman.
– Kyrkans grunduppgift är att vara ett öppet rum och att vara någon att tala med. Vi har ärvd erfarenhet av kriser, på sätt och vis gör kyrkan det den alltid gjort. Det är tydligare i kriser, då kommer man ihåg kyrkan. Vi räknar med gud som vår förtrogna, säger Rehnman.
Hon berättar att hon vid söndagens gudstjänst påminde besökarna om att de inte skulle ta i hand, sitta glesare och vara noga med att tvätta händerna.
– I kyrkan läser vi Fader vår, rejält, när vi tvättar händerna, säger Rehnman.
Kyrkan är öppen men man har gjort en del förändringar.
Gruppverksamheten har ställts om.
– Körverksamheten har pausats en tid till exempel, vi finns tillgängliga, men vi möter inte så stora grupper.
Konfirmander kan man hålla kontakt med via nätet och diakonerna ringer till dem de tidigare besökte.
– Nu får vi använda vår uppfinningsrikedom, vi får ringa och skriva till människor.