Ja, vad tänker egentligen turisterna när de blickar ut över centrala Luleå?

Kanske gillar de domkyrkans prakt, kanske trivs de med glittret i centrumvattnet, turbåtarna i Norra hamn, teatermagasinen, Kulturens Hus eller isvägens skönhet vintertid.

Kanske tänker de att det är en bra stad. Kanske ser de en skylt som stolt berättar att det är en... dålig stad?

För högt uppe i luften, ibland svävandes i dimmorna, finns Luleås mest ikoniska skylt.

BAD.

I neonröda bokstäver, över metern höga, finns det ingen risk att någon missar var man ska gå för att bli ren eller lära sig simma. 

Visst, det finns nog en och annan engelsktalande som funderat över varför Luleå skyltar med att vara dåliga men nu är det ju inte främst för de engelsktalande som skylten satts upp. Att de möjligen fnissar till kan vi bjuda på och det är snudd på att även engelsktalande kan räkna ut vad skylten betyder.

Pontusbadet ersatte varmbadhuset som låg i kvarteret Ripan på andra sidan av centrumhalvön. Ripanbadet öppnade 1895 och höll igång till 1949 då det var ruttet och dömdes ut.  Pontusbadet var något helt annat. Ett riktigt lyxbad i jämförelse med det som funnits tidigare.

I augusti 1953 stod det klart att arkitekterna Torgny Gynnerstedt, Bengt Ågren och Jan Ericsson vunnit arkitekttävlingen till det som skulle bli Pontusbadet. Deras förslag hette "Furuvattnet" och för sin seger fick de, förutom äran att ligga bakom arkitekturen, 6000 kronor. Omkring 90 000 i dagens penningvärde. 1957 stod badet färdigt.

Ingen av arkitekterna lever i dag och kan berätta något om skyltens tillkomst.

Bengt Ågren dog 2007, Torgny Gynnerstedt 2009 och Jan Ericson dog faktiskt så nyligt som 9 november 2019 vid en ålder av 96 år.

2003 byggnadsminnesförklarades badhuset – och den speciella skylten.

I motiveringen kring beslutet står att läsa.

"Exteriörens adderade geometriska volymer, flacka pulpettak, marmor- och burspråksfasader samt den fristående, eleganta Badskylten har en omisskännlig tidsprägel som även tar sitt uttryck i interiörens öppna karaktär, de gedigna materialen, den påkostade materialbearbetningen och de funktionella inredningsdetaljernas konstnärliga utformning."

Uddeholm har gjort den oerhört gedigna järnstolpen som badskylten sitter på, något en rejäl skylt på stolpen tydligt berättar. Det klassiska svenska bolaget i Hagfors har genom åren producerat järn- och stålprodukter till bland annat industrin. Stolpen i sig är fastskruvad med massiva bultar i ett rejält fundament.

I ur och skur, värmeböljor, stormar och iskyla lever den sitt liv i luften och skapar inte några större problem, enligt några av maskinisterna som genom åren arbetat vid Pontusbadet. En ljusvakt sköter automatiskt tändningen och släckningen av neonbokstäverna.

– Jag har inte haft några bekymmer med den hittills, peppar, peppar, säger Jan Kristoffersson, maskinist på Pontusbadet i dag.

Men alla saker kräver ett visst underhåll, 62 år är trots allt en respektabel ålder.  Det händer att neonrören slocknar och då är det inte bara knata in på första bästa lampaffär. Nej, det krävs specialbeställning från expertisen.

Sedan kommer dilemmat med monteringen.

Men här har arkitekterna tänkt till.

KG Eksholm jobbade som maskinist innan Jan Kristoffersson tog över och han sitter på mer detaljkunskap om skyltens funktion.

– Man vevar ner skylten. Det finns några uttag för vevar nertill. Sedan servar man den från markplan, säger KG Eksholm.

I samband med en renovering av badhuset så slocknade skylten och den var mörk en längre tid. 

– Innan vi kom på hur vi skulle få ner den och bara att hitta de gamla vevarna i något gammalt förråd... Det är inte varje dag man hissar ner den, säger KG Eksholm.

Elen och vajern går på insidan av järnstången.

Under en period fungerade inte vevkonstruktionen och då användes bland annat räddningstjänstens skylift för att fixa badskylten.

– Den var ganska problemfri. Det vara bara när rören gick sönder men det hände inte ofta. Det kunde gå flera år mellan gångerna, berättar Birger Wikström som hade ansvar för skyltens välmående under 90-talet.

Varje bokstav består av flera olika neonrör som bildar en helhet.

– Det är olika sektioner. Exempelvis kunde ena "magen" i B:et vara mörkt. Då fick man komplettera med ett nytt rör där, fortsätter han.

Att skylten blivit en del av Luleå råder det ingen tvekan om. När någon bokstav gett upp får den ansvarige reda på det. Direkt.

– Allt som händer på badhuset blir det reaktioner på. Det är en kär gammal grej för Luleborna. Det blir stort pådrag på en gång. Felanmälningarna bara rasar in och så var det med skylten också, säger KG Eksholm.