Du kommer ju närmast från en tung politisk post som socialnämndens ordförande. Ändå känns det som om många inte vet så mycket om dig?
– Ja, så är det nog, jag är väl inte den som syns och hörs mest.
Vem är Fredrik Hansson, då?
– Jag är uppväxt i Luleå, fyra månader gammal adopterades jag från Sri Lanka. Mina föräldrar har sina rötter i Överkalix och jag är uppväxt på Hertsön. Jag gick samhällsvetenskaplig linje på Hermelinskolan. Efter gymnasiet tänkte jag att jag var en datakille och börja plugga systemvetenskap. Men ganska snabbt insåg jag att politik och samhällsfrågor intresserade mig mycket mer, så jag bytte till statsvetenskap och studerade här på universitetet. Jag valde den politiska banan efter studierna och blev ombudsman inom Socialdemokraterna.
Var det ett självklart val att engagera sig i Socialdemokraterna?
– Ja. Jag brukar använda mig själv som referens. Hur hade mitt liv sett ut om jag hade blivit kvar på barnhemmet i Sri Lanka och vuxit upp som föräldralös, i fattigdom? Då hade jag inte suttit här i dag, jag hade kanske inte ens levt. Vi kan inte hävda att det är upp till dig som individ om du får ett bra liv eller inte. Det är kopplat till dina förutsättningar. Därför är det så viktigt för mig att vi har ett starkt, välfungerande samhälle!
Vet du något om din bakgrund?
– Ja, jag vet ganska mycket. Jag vet att jag hade nio syskon i Sri Lanka. Mina föräldrar har alltid, från när jag var väldigt liten, varit väldigt öppna med mig om adoptionen. Jag tror det är därför som jag aldrig har haft känslan av att jag måste söka mina rötter, som många adopterade säkert kan uppleva.
Har du upplevt ett utanförskap kopplat till var du kommer ifrån?
– Så fort jag börjar prata märker ju folk att jag är svensk. Sedan kan det ju uppstå en del roliga situationer, som när jag var i Göteborg en gång och tog fram en karta. En person som försökte vara hjälpsam kom fram och pratade engelska med mig. Jag kunde ju inte veta om den personen kunde svenska, så jag svarade på engelska. Men det slog mig att vi säkert hade kunnat ha den där konversationen på svenska istället, haha.
Fanns de socialdemokratiska värderingarna i ditt hem också?
– Ja, mina föräldrar har alltid varit Socialdemokrater. Och pappa brukade berätta en historia om min farfar, som kom från byn Ansvar i Överkalix kommun. Han cyklade tio mil till Kalix för att söka arbete på bruket. Han fick frågan om han var med i facket och svarade ja. Då sade de till honom att han kunde få arbete, om han gick ur facket. Då vände han på klacken, cyklade hem och köpte en traktor på kredit. Han började bruka jorden istället, facket vägrade han lämna.
Vilka är de viktigaste politiska frågorna, anser du?
– De människor som är mest utsatta, det är de jag alltid har brunnit för. Sociala frågor är viktigast för mig, även om jag i min nya roll måste se mer till helheten.
Hur ska S i Luleå återfå väljarnas förtroende till nästa val?
– Vi måste gå ut bland medborgarna och försöka förklara för dem varför vi måste fatta en del tuffa beslut. Det är inte konstigt att människor är upprörda över politiker som inte lyssnar, om de upplever att de är i en utsatt situation.
Du valdes till vice ordförande i kommunstyrelsen, tillika kommunalråd vid sidan av Lenita Ericson, efter en minst sagt turbulent tid inom politiken i Luleå. Tvekade du innan du sade ja?
– Jag sade att jag står väl till förfogande om det är vad valberedningen kommer fram till. Jag har aldrig varit en karriärist som har strävat efter att bli kommunalråd.
Vad jobbade du med i ditt civila liv, så att säga?
– Jag har varit projektledare inom ABF. Sedan var jag egenföretagare och arbetade med utvärderingar av olika projekt som finansieras av EU-fonder.
Hur fungerar samarbetet med Lenita Ericson?
– Det fungerar bra, vi kommer bra överens.
Har ni en bestämd uppdelning av olika frågor?
– Ja, vi försöker ha det, inte minst av praktiska skäl. Det har fallit sig naturligt att jag, som kommer från socialnämnden tar de sociala frågorna. Jag har även arbetsmarknadsförvaltningen som ansvarsområde. Men vi måste kunna hoppa in för varandra och då gäller det att vara uppsjungen inom alla områden.
Du klev in i din nya roll efter att Niklas Nordström plötsligt lämnade politiken under turbulenta former. Han som politiker var ju starkt profilerad i Luleå. Hur profilerar du dig?
– Jag försöker att sätta min personliga prägel på det jag gör. Jag har sällan hamnat i stora kontroverser. Jag är inte den som sticker ut på det sättet. Men när det kommer till att ta tuffa beslut ska man inte underskatta mig.
Kan du vara privat, om du till exempel går ut på stan en lördag?
– Nej, det går ju inte längre. Nu kommer folk fram på ett helt annat sätt, det är en omställning.
Det talas ofta om att debattklimatet har hårdnat och debatten förs ofta i sociala medier där människor kan skriva vad som helst. Hur känns det för dig?
– Åsikter sprids så himla fort och får oanade proportioner i sociala medier. Det ofta helt ocensurerade, hårda tonläget hämmar debatten, eftersom många som har åsikter i en fråga inte vågar kommentera av rädsla för att bli påhoppade. Det är tråkigt och negativt för demokratin.
Vad gör du när du inte jobbar?
– Jag är ju sportintresserad så jag kollar gärna på hockey ibland. Numera finns det inte så mycket tid, men jag tycker om att dansa. Jag dansar både bugg och foxtrot, förut tävlade jag också en del. Häromkvällen spelade Blender i Gammelstad, då var jag jättesugen att åka och dansa. Men jag hann inte, tyvärr. Annars gillar jag att cykla med mountainbike. Det blir en hel del friluftsliv också, med våra hundar. Sedan har jag en annan grej också, jag skulle väl inte kalla mig för gamer, det skulle väl kidsen kanske tycka vore kul, men jag spelar en del dataspel, strategispel.
Hur ser en typisk fredagskväll ut för dig?
– Jag är helst hemma med min sambo och hundarna. Vi pratar och ser kanske på någon serie. Eller så spelar jag en match vid datorn.
Som politiker måste man ju vänja sig vid att synas i sömmarna. Har du några lik i garderoben? I så fall kan du ju berätta om dem nu, för att avdramatisera lite?
– Nej, nej, det finns inga (skratt).
Du verkar uppfattas som en lugn och ödmjuk person, är du det?
– Ja, det är jag nog. Jag är inte särskilt aggressiv i debatter och så, men jag kan absolut bli arg och vara bestämd när det behövs.