När vi kommer in i huset i Antnäs strömmar musik av gammalt slag ut i hallen. Tidsåldern på den är för den ovane svår att datera, men Joel Sandström vet exakt.
– Det här är 1920-tal, säger han och visar ljudkällan.
Tonerna kommer ur en gammal radioapparat, men på ett säreget vis. Joel har med hjälp av en adapter kopplat ihop radion med sin mobiltelefon. På så vis kan han strömma musik från nätet in i radions ljudsystem.
Joel Sandström älskar gamla ting och teknik. Det flesta grejer har inte fungerat när han köpt dem. En del av tjusningen är nämligen att serva och rusta upp dem. Är det inte bilar av äldre slag är det klockor, grammofoner eller varför inte en tramporgel? Men, i fjol tog en ny fascination fart inom honom.
– Jag ville fixa ny klädsel till en av mina bilar, men det är alldeles för dyrt att leja bort det. Så då gjorde jag som jag alltid gör, försökte leta tag i rätt prylar för att lösa det på egen hand.
Nu står en symaskin av redigt slag i vardagsrummet. En tung pjäs han fann på blocket under en bilsemester förra sommaren.
– Den fanns hos en kvinna på Södermalm i Stockholm som hade en ateljé där hon bland annat sytt prototyper till cykelväskor på den.
Väl hemma började den kniviga delen med att lära sig hantera den. Joel hade inte suttit vid en symaskin sedan mellanstadiet så det blev till att gå ut på nätet och söka information.
– Men då är det som med ”Äntligen hemma”, att man ser hur de gör och att det ser jättelätt ut. När man väl ska försöka själv, och i det här fallet dessutom försöka sy rakt är det en helt annan sak, säger Joel och skrattar.
Ett stenkast från symaskinen står en grammofon med stor tratt som Joel köpte som trettonåring.
– När jämnåriga köpte basketbollar och elgitarrer köpte jag stenkakor och grammofoner. Jag lyssnade på Elvis, de lyssnade på Metallica. Det var inte lätt att vara annorlunda som barn.
I dag känner han att han är glad han odlat sina intressen från tidig ålder.
– Det finns hur mycket projekt som helst. De bara avlöser varandra. Jag tror det kommer en del från att många i min släkt hållit på med allt från bilar till byggnadsvård av äldre hus.
Huset han själv bor i tillhörde den gamla byasmeden fram till år 2010. När Joel tog över det blev det renovering för hela slanten. Han gjorde jobbet tillsammans med sin far och de rev väggarna hela vägen in till timret, bytte alla fönster och dörrar, fixade nya ytskikt, nytt kök, nytt badrum.
– Att säga nytt om alla förändringar är fel, mycket är ju återanvänt. Gamla grejer behöver inte vara sämre grejer.
Just nu håller han på och byter ut sina 50-tals möbler till 1800-talsmöbler.
– Jag började möblera med teak och mahognymöbler redan på 90-talet men nu är jag less dem. Jag vill ha mer möbler i valnöt, gärna i nyrenässansstil. Sådana där med tinnar och torn. Tunga, rustika och svåra att flytta.
Hans största projekt finner vi i garaget. Han har sagt till sig själv att det får ta tjugo år, nu har det gått sex.
– Det här är en Chrysler från 1931. Jag kallar den för mitt vuxenpussel. När jag köpte den var den helt isärplockad. Jag har tagit skruv för skruv, letat rätt bricka och mutter. Jag gillar att puttra på.
Uthållighet verkar vara en nödvändighet?
– Nja, jag vet inte. Men envishet och tålamod är bra egenskaper när man håller på med sådant här.