Den tredje generationens bagare Holm har nämligen drabbats av mjölallergi efter mer än 30 år i yrket.
I dag är kunskaperna om arbetslivets risker ökat. Numera bär bagare munskydd för att undvika att andas in finsiktat mjöl. Det senare kan orsaka något som liknar stenlunga.
En läkare gav rådet att livstilen behövde ändra för att han skulle få uppleva sin 50-årsdag.
– Jag brukar säga att det är inte ett arbete att vara egenföretagare utan en livsstil. När jag och Karin tog över 2003 höll vi på att jobba ihjäl oss. Numera arbetar jag mer med det administrativa och är i bageriet bara en dag i veckan samt när det uppstår arbetstoppar, berättar Roger Holm.
Hur klarar ni viruskrisen?
– Försäljningen har minskat, men det ser inte så illa ut. Vi kommer att klara oss utan att behöva permittera om inte läget förvärras.
Den första april 1955 öppnade konditoriet som funnits på samma plats i alla år. Det var grundaren Bertil Holms andra bageri. Hans första hette Odenbageriet och låg på Lövskatan.
Det tegelbruna huset på Ringgatan användes i många år som kombinerad bostad och bageri. Här växte Roger Holm upp.
– När jag var tre år var jag med om en svår bilolycka. Min mamma Gun-Inger förolyckades, vilket innebär att pappa Hans blev ensamstående förälder. Det var ovanligt på den tiden. Han fick hjälp med barnpassning av farfar och farmor medan han utbildade sig till ingenjör.
Tanken att bli bagare har alltid funnits där. Det började under loven med enklare uppgifter som att göra glasyr eller att knäcka ägg. En vanlig arbetsdag krävde sex-tio liter ägg. För tre liter krävs 48 ägg, minns Roger.
Farbror Bengt Holm blev hans bagarmästare.
Att kliva in i Holms konditori är att besöka en plats där tiden tycks ha stått stilla. 50-talsinredningen är intakt, även om jukeboxen och flipperspelet flyttats ut.
Det är en bakelse som det gamla konditoriet förknippas med.
– Bananwienerbrödet föddes på farfars tid. På 1950-talet var de ofyllda, men vi anställde en dansk konditor som hette Jörgen Jensen. Han ville fylla bröden med grädde. Det ville inte farfar. På den tiden fanns det inte samma kylmöjligheter som i dag. Grädde betraktades som något exklusivt, men vår danske vän gav sig inte, utan lov gjorde han en kupp. Det blev en succé, men farfar blev nog lite sur.
Hemligheten bakom bakelsen är att banansylt viks in i wienerdegen och utanpå läggs bananglasyr.
Personalen består av sju personer. I källarvåningens bageri arbetar Daria Kuznetsova och Martin Henriksson, som båda kom hit som lärlingar.
– Det var en liten dröm. Jag ringde själv upp Roger Holm. Det var här jag träffade Martin. I dag bakar vi med extra stor kärlek, säger Daria Kuznetsova som sedan fyra år är sambo med sin arbetskamrat.
En våning ovanför huserar "kallhunken" Björn Karlsson.
– Jag är uppvuxen på Malmudden och hängde ofta på Frilles. Därför var det roligt att få komma hit eftersom det känns som "mitt kök".
Konditoriets ansikte utåt är bagarfrun Karin Holm som sköter kafét och all bakning i hemmet. En gång fick bagarn chansen i hemmet, men det kommer aldrig att ske igen, försäkrar Karin. Hon visar med en vid, svepande rörelse hur en bagare slänger mjöl på degen.
– Det var det mjöl i hela köket och jag fick städa! Nej, om det bjuds på kanelbullar hemma så är det jag som har bakat. Dessutom ska en bulle se hembakt ut, gärna lite skev och vind.