För att minska spridningen av coronaviruset har samhället fått ställa om på flera sätt. Många utbildningar bedriver distansundervisning och arbetsgivare rekommenderar sina anställda att jobba hemifrån.
Och att fler spenderar mycket mer tid än vanligt i hemmet kan vara en förklaring till att det under de senaste veckorna nästan har tystnat helt på Kvinnojouren Iris i Luleå.
– Vi ser en skrämmande tystnad. Vi är oroliga för att det är en indikation på att kvinnor och tjejer inte kan söka stöd, och att de är isolerade. Vi vet från tidigare att kvinnor inte söker stöd under storhelger och semestrar – eftersom kvinnan inte får någon fristad från mannens hot, kontroll och fysiska våld, säger Emelie Skeppar, styrelseledamot på Kvinnojouren Iris.
Att kontaktförsöken till jourerna har minskat kan alltså dels bero på att många nu ständigt vistas i närheten av en våldsam eller kontrollerande partner – och därför inte hittar några tillfällen att kunna söka hjälp.
– När kvinnor är på arbetsplatsen eller skolan har de möjlighet att söka stöd hos kvinnojour, söka sjukvård och dokumentera sina skador och berätta för någon kompis. Vi ser att när kvinnan är utanför hemmet, är då hon har möjlighet att söka stöd.
Men enligt Emelie Skeppar kan det också handla om att våldet i hemmet hinner bli så pass normaliserat för kvinnan att hon själv inte anser sig vara i behov av någon hjälp.
– När en kvinna blir utsatt för våld kallas det normaliseringsprocessen, mannen växlar mellan kyla och värme, och är både hotfull och kärleksfull. När en kvinna spenderar längre tid isolerad kan riskerna öka för att hon blir normaliserad i våldet – det blir svårare för henne att ta steget ut ur relationen och inse att hon är utsatt.
Kvinnojouren Iris har under hela året haft fullt på boendet, ända fram tills för ett par veckor sedan. Och eftersom det nu finns mycket resurser till att hjälpa utsatta kvinnor, jobbar kvinnojouren extra mycket med att försöka synas.
– Vi behöver synliggöra mäns våld mot kvinnor på flera sätt just nu. Vi försöker synas på sociala medier, sprida affischer och informera i samhället att vi ger stöd. Det finns massa kvinnojourer som står tomma och har platser för kvinnor, säger Emelie Skeppar.