Eftermiddagsgänget har precis gått på sitt pass på SOS Alarm och teamledare Ulf Gille håller en kort information innan det är dags att lösa av gänget som jobbat under förmiddagen.
Anton Westman, Eva-Lotta Eriksson, Madeleine Lundgren och Katarina Tamm utgör delar av teamet som jobbar denna kväll. De är första kontakten för människor i behov av hjälp behöver snabbt skapa sig en uppfattning om vad som hänt och vilket sorts hjälp som behövs. Sedan 2015 svarar de på larm från hela landet.
Platschef Helena Spets har jobbat i ett år och konstaterar många alla typer av händelser hamnar hos 112.
– Det har slagit mig sedan jag började jobba här att precis allt som händer i samhället, oavsett vad det är, så hamnar det hos oss. Jag tror de flesta bara tänker att man ringer om sjukdomsfall och bränder, men hos oss hamnar även alltifrån jätteöversvämningar till explosioner eller brand någonstans. När något händer vet folk att de ska ringa 112.
Nyast i gänget är Madeleine Lundgren som började jobba skarpt den 9 december ifjol efter att ha genomgått internutbildning. Hon har tidigare arbetat som undersköterska, bland annat på akutmottagning.
– Jag trivdes bra med det, men det var ganska slitit. Nu är det kul att vara ny på jobbet, säger hon mellan samtalen.
Klockan har precis passerat 16:00 när ytterligare ett larm kommer in från en ort i Sverige.
”112, vad har inträffat”?
En person i andra änden i luren är orolig för sin vän som ringt och berättat att hen inte längre vill leva. Madeleine får ett mobilnummer och försöker ringa upp personen. På tredje försöket svarar hen.
”Hej, jag ringer från SOS, jag har hört att du inte mår så bra. Kan du berätta vad som hänt?”
Det visar sig att hen har kört ut i skogen, gjort ett självmordsförsök och därefter varit avsvimmad en stund. När hen vaknat till har hen kört fast i diket och kommer inte därifrån.
”Är det något som hänt nu som gör att du känner så här”, frågar Madeleine och personen svarar att hen varit sjuk i många år och inte orkar längre.
”Nu är jag mest ledsen för att jag inte lyckades”, säger hen.
Madeleine Lundgren både lugnar och tröstar, samtidigt som hon försöker få personen att berätta var hen befinner sig för att kunna ge anvisningar till ambulans och polis som skickats iväg.
Efter en halvtimme med personen i luren hörs plötsligt rösten från vännen som ringt och larmat. Även ambulans och polis närmar sig platsen och Madeleine avslutar samtalet.
– Utmaningen är att få fram exakt var personen befinner sig. När man inte har någon specifik adress så är det svårare. Jag kan ibland få hjälp att positionera vid räddningsärenden, men det är ändå mitt ansvar att se till att det blir rätt.
Att det är många suicidala personer som ringer kan även Katarina Tamm berätta om. Hon har jobbat på 112 i drygt två år och konstaterar att antalet personer som mår psykiskt dåligt ökar, speciellt under helgerna.
– De samtalen är tuffa att ta, speciellt när det är unga personer. Jag pratade med en kvinna som tagit 90 sömntabletter av olika sorter och druckit en flaska vin. Hon lät helt normal i början av samtalet, efter sju minuter var hon medvetslös. När man vet hur fort det går måste man snabbt ta reda på var hon är, och om det krävs portkod för att ta sig in.
Att lista ut var människor befinner sig, när det inte finns någon specifik adress är en utmaning. Katarina Tamm lyckades lokalisera och skicka hjälp till en person som skadat sig när hen ramlat ned för en klippa. Med hjälp av koordinaterna från personens mobil kunde hon guida räddningshelikoptern till rätt plats.
Vid bordet mittemot sitter Eva-Lotta Eriksson. Under tiden som 112-operatören pratar med inringaren sitter hon på medlyssning och dirigerar ambulans till rätt ställe i länet. Hon ser även till att samordna ambulanshelikoptrarna och utomlänstransporter i de fyra nordligaste länen.
– Det händer ibland att människor som ringer in blir frustrerande över att vi ställer så många frågor, men det händer saker hela tiden och blir ingen onödig väntan. På ett prio-ett larm så skickas hjälpen direkt. Vi behöver veta om det finns en eller flera skadade för att veta hur många ambulanser vi behöver skicka. Och om det är ett ödehus som brinner och ingen är skadad räcker det med räddningstjänst exempelvis. Om någon är skadad måste vi veta vad det är för förhållanden på platsen, om man kan köra hela vägen fram eller om vi måste skicka extra förstärkning för bärhjälp, berättar hon.
Anton Westman kopplas in på 112-larm när de gäller trafikolyckor eller bränder och räddningstjänsten måste rycka ut. Han konstaterar att ett problem för 112 är bilister kommer till en trafikolycka men passerar utan att stanna.
–Jag skulle önska att man stannar och skapa sig en uppfattning om läget. Om inga människor är i fara, räcker det för oss med att skicka ut en brandbil. Om två bilar krockat kan det vara så att ingen är skadad, eller uppemot tio personer. Sådant måste vi veta för att skicka rätt hjälp och det kan handla om att rädda liv, konstaterar han.
Under klockan 14 till 20 på fredagen kom totalt 3522 larm in till SOS i hela landet. Av dessa svarade Norrbotten på 240 samtal, varav 45 gällde händelser i Norrbotten. Bland annat skedde fyra trafikolyckor, tre fordonsbränder, ett helikopterärende och ett automatlarm.