Det var sommartider år 2003 när en liten kattunge av en slump tassade in på gården på Ingridshem, och några av de boende började mata honom. Ewa Lindén som idag är pensionär men arbetar volontärt på boendet, var då anställd och minns att de eftersökte ägarna till den bortsprungna katt som kommit till dem. Och efter ett tag dök det upp ett par som hämtade hem den lilla katten.
– Men jag frågade om vi kunde få behålla honom, så efter tre dagar kom de med honom i en väska. En boende döpte honom till Pelle, säger Ewa.
Under sin långa och trogna tjänst som varat i snart två decennier så har Pelle blivit en trofast vän för många - och finns vid deras sida i både ljusa och mörka tider.
– Pelle är en glädjespridare som ger mys, tröst och kärlek till de boende. En person som inte hade pratat på flera år sa: “Titta, en katt!” när Pelle gick förbi. Och om någon varit sjuk eller ledsen så har han hoppat upp i knät.
Och trots att Pelle nu blir 17 år, det vill säga hela 84 kattår, så finns ännu inga planer på att slå av på takten. På Ingridshem kan man alltså även i fortsättningen räkna med sin kamrat.
– Han tycker mycket om att vara med på olika aktiviteter i caféet. De boende tycker att det är roligt med en katt, de klappar och pratar med honom, och han stryker sig på deras ben. Katt på äldreboende har fungerat väldigt bra, det är Pelle ett bevis på.