Deras blinda alaskan husky har också en plats i flocken

Erik Hordijk och Sanne Kouwenhoven visar att även en helt blind hund har en plats i flocken.  
De har i dag 29 alaskan huskies och de koncentrerar sig i huvudsak på att köra turister. 
Där har också Moland fått ett nytt hem. 
– Det är kanske inte så vanligt att man har en helt blind draghund men jag tror att han trivs med sitt liv, säger Sanne Kouwenhoven. 
De kommer båda från Holland och de bor sedan två år tillbaka i byn Krokträsk som ligger knappt åtta mil nordost om Luleå. Deras hundgård är föredömligt skött med en riktigt stor och fräsch rastgård som ramas in av fina hundgårdar som de själva har byggt. 
– De andra accepterar Moland. Han är en del i flocken. Han är också ganska högt upp i rang. Han är otroligt snäll och tålmodig men när han säger ifrån till valparna som är energiska så lyssnar de, säger Erik Hordijk. 
Mitt i rastgården har Moland och ytterligare ett par huskies sitt hem i en större koja. Hans husse ber honom hoppa in i kojan vilket han gör utan problem. Med samma enkelhet väljer han sedan att återvända till rastgårdens öppna ytor. 
– När han kom gick jag runt med honom flera varv. Så att han skulle lära känna omgivningen riktigt ordenligt. Nu vet han var allt står och vi får också försöka att inte ställa dit någonting som inte bör vara där för då kan han krocka, fortsätter Erik Hordijk. 
Moland föddes med syn men vid tre års ålder drabbades han av grön starr. Först på det ena ögat och därefter också på det andra. Sedan flera år tillbaka är han nu helt blind men det hindrar honom inte från att fungera både i sele och socialt. 
– Jag har till och med varit ute och sprungit med honom när han varit lös. Han håller kontakten med mig. Det gick överraskande bra, säger han.  
Den cirka tioårige huskien använder sig istället av sina andra sinnen för att hitta fram. När Erik och Sanne pratar till honom kommer han lunkande för att få kontakt. 
Det holländska paret har bott i Sverige i fem år. När de bestämde sig för att flytta till Krokträsk fick de köpa Moland och hans bror tillsammans med fyra andra huskies från deras tidigare arbetsgivare i Kangos.  
– Vi ville ha honom för vi tyckte om honom, fortsätter hon. 
Det är heller inte mycket skällande att tala om. Trots att tre nya människor kommer in i rastgården är det inget ylande eller skällande. Bara trygga och nyfikna blickar. 
– Vi har försökt att lära dem ett sånt beteende. Givetvis skäller de. Som när vi ger mat eller när vi åker iväg med spannen, säger han. 
Grannen Johnny Engman äger själv en finnspets. Han är djupt imponerad av Moland och sättet som han tacklar allt på trots att han inte kan se. 
– En fantastisk hund, det måste jag säga. Man tror ju inte att det ska gå men han visar att det är möjligt. Dessutom är det ju en jättefin hund, säger Engman. 
– Det är helt perfekt här i Krokträsk. Allt finns i närheten och vi har också mycket natur runt oss och många möjligheter. Sedan har vi jättefina grannar som gillar att det kommer unga människor hit till byn, säger Sanne.
Och Moland fungerar också fint som draghund. Han får bara ha en lite kortare nacklina så att han hela tiden har kontakt med centrumlinan. 
– Han tycker inte om när det går alltför fort och han gillar inte heller när det är lössnö, säger Sanne.
Det går att vara blind som draghund?
– Ja, det går. Moland visar att det går.