Högre lärarinneseminariet i Stockholm eller HSL eller Seminariet för bildande af lärarinnor. Förmodligen en av Sveriges mesta plantskolor för bildning genom generationer av kvinnor. På Lärarinneseminariet gick flera av de som gjort avtryck i historien – och det handlar inte bara om kampen för kvinnlig rösträtt.
Emilia Fogelklou, Selma Lagerlöf, Jeanna Oterdahl, Anna Maria Roos, Sofi Almquist, Anna Sandström, Alice Tegnér och Anna Whitlock var elever på skolan. Liksom Luleås Märta Bucht. Många av eleverna reste som hon hem efter utbildningen och blev personligheter i sina städer.
– De måste ha haft väldigt roligt på den där skolan, säger arkivarien på Norrbottens museum Karin Tjernström.
1904 blev Mathilda Widegren föreståndare för Högre lärarinneseminariet. Hos henne bodde Märta Bucht, Luleå. Hon tog examen 1891 och undervisade sedan vid flickläroverket i Luleå 1907–1948. Hon var, som en av tolv i den svenska delegationen, med om att bilda Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet i Zürich 1915 och förblev sedan ordförande för Luleåkretsen i 40 år.
Karin Tjernström har under flera år berättat om de kvinnor i Luleå som gjorde avtryck i rösträttskampen. Flera av dem har fått broar i närheten av Lulsundskanalen döpta efter sig. När kampen för rätträtt var vunnen, i maj 1919, lades FKPR (Föreningen för kvinnans politiska rösträtt) Luleå ner.
De aktiva kvinnorna förblev dock aktiva, men i andra sammanhang. FKPR:s ordförande Märta Bucht fortsatte sitt engagemang i fredsfrågan, nykterhetsfrågan, folkbildning, hembygdsrörelse, barnkoloniverksamheten i Måttsund och mycket annat. Samt i sitt yrke som lärare.
– Faster Märta var sträng, men snäll, säger brorsondottern Cecilia Bucht som bor i Stockholm.
Hon och hennes bror Stefan kallar Märta Bucht för faster Märta, även om det är ytterligare ett släktled emellan. Det var nämligen deras far som Märta Bucht var faster till. Och tur var väl det, kanske, för ynglingen Per Bucht fick bo någon termin hos faster Märta inför studentexamen.
– Min pappa bodde i Halmstad och var inte så intresserad av studier. Men han blev skickad till faster Märta i Luleå som hade inackorderingar och när han kom tillbaka klarade han sin examen.
– Jag minns henne som rätt liten, kort. Jag var bara tonåring, 14 år, när hon avled, men jag är jättestolt över henne. Jag tror att det är från henne jag har fått mitt engagemang för våldsutsatta kvinnor.
Brodern Stefan berättar om somrarna på Småskär tillsammans med kusinerna. Märta Bucht hade ett hus på Småskär. När hon avled som 80-åring beslutade hennes efterlevande att huset skulle bli församlingslokal till kapellet på Småskär. Huset uppges nu vara i privat ägo.
I Norrbottens-Kuriren berättar denna synnerligen aktiva kvinna inför 75-årsdagen om hur hon haft och har det.
– När jag var ung en gång i tiden och nyss kommit ut från seminariet, tänkte jag så här: Först ska jag spara till ett piano och sedan ska jag spara till böcker. Tänk så skojigt vi hade på den tiden... arbetsaftnar, diskussioner, kvällar när vi kom tillsammans och spelade kammarmusik.
– Fast ibland blir det förstås lite ensamt, säger hon till Kurirens reporter.
– Av mina gamla vänner har de flesta gått bort och av de nya... ja, vi lever i en annan epok. Vi jäktar och har oss genom en arbetsdag och när kvällen kommer är man så trött.
Observera att detta publicerades den 22 oktober 1957.
Märta Bucht avled halvannan vecka efter sin 85:e födelsedag, den 2 november 1962.