I ugnen är det 375 grader, utomhus 15 minus. Kontrasten mellan het keramikverkstad och kall januaridag är påtaglig när vi möter upp keramikern Chris White på Kronan i Luleå. Han är britten som redan som tonåring hemma i staden Poole bar en kärlek till klotets norra delar. Vägen hit gick via leran.
– Jag slutade skolan och började jobba på stans stora keramikfabrik när jag var 16. De hade ett system där man lärdes upp under fem år och när den tiden var klar kände jag mig redo ge mig av.
Den finska keramikfirman Pentik sökte folk till Posio och Chris drog i väg. Hans föräldrar såg sin 21-årige son åka i väg, skaffa sin första egna lägenhet och starta sitt vuxenliv hundratals mil från dem, i ett land han inte kände och ett språk han inte förstod ett dyft av.
– Visst hade jag hemlängtan i början, men finnarnas sätt passade mig bra. De är rätt så introverta, gör inte så mycket väsen av sig men är vänliga. Jag satsade på att ta mig in i kulturen via klassiska saker som att basta och åka skidor och det funkade fint. Bastu varje dag? Gärna för mig!
Tre år blev han kvar i Posio, sedan väntade arbete på en keramikfirma i Kuusamo i nio år. Efter det beslutade han sig för att starta eget.
– Jag jobbade veckans alla dagar och hade åtta anställa, men vi fick inte ihop det. År 2000 rasade allt samman. Jag gick i konkurs vilket förstås var en hård smäll.
I samma veva rasade även äktenskapet och Chris skilde sig från den kvinna han har tre barn med. Arbetslös, skild och låg var inget toppenläge direkt. Han gav sig ett par månader att fundera, var mycket ute i skogen, sökte sig fram genom tankar och plötsligt formades nya idéer. Han fick höra talas om en utbildning till äventyrsguide.
– Där började ett nytt kapitel i mitt liv. Min passion för lera har fortsatt så jag är i dag både keramiker och äventyrsguide. De senaste åren mest äventyrsguide då jag tagit utländska turister ut på vandringar vintertid. Det har blivit mycket snöskor runt Kuusamo. Fantastiskt!
Men för tre år sedan startade ännu ett nytt kapitel för Chris White. Han mötte Kärleken, hon som bor i Luleå och heter Monika Strand.
– Förr frågade folk mig alltid om det var kärleken som förde mig till Finland men det var ju jobbet som gjorde det. Nu kan jag däremot svara att det helt klart är kärleken som fört mig till Sverige.
De två delar passande nog passionen för lera och drog i fjol i gång verksamhet där de sålt in keramik och porslin till såväl Hemmagastronomi i Luleå som nya Arctic bath i Harads.
– Vi funkar väldigt bra ihop. Monika har fört mig in i en ny form av bränning av leran, den japanska tekniken raku, vilket är väldigt roligt. I april åker vi till Japan tillsammans och det ska bli enormt inspirerande.
I höstas sålde han sitt hus i Finland. Barnen är vuxna och utflugna, två av dem konstnärer precis som sin far. Nu i februari kommer han ta sina sista uppdrag som äventyrsguide, åtminstone på ett tag. Den finska epoken är på något vis över, nu är det livet i Luleå som gäller. Får han drömma finns den keramik han och Monika skapar under märket Mokk även hemma i England en vacker dag. Eller, hemma är nog inte rätt ord.
– Jag känner mig verkligen som skandinav och inte alls som britt. Men visst vore det roligt se att vi kanske fick sålt en del till London. Om inte annat för att visa mamma att det faktiskt gått att leva ett helt liv på det här med leran.