Sedan den stora insatsveckan i oktober 2018 har den 25-årige handläggaren på socialtjänsten varit närvarande vid polisens tillslag mot sexhandel.
Under det senaste året har han mött både brottsmisstänkta män samt de som förekommer perifert i brottsutredningarna.
– De kommer från alla samhällsklasser. Några har stabila arbeten och familjeförhållanden. I skaran finns till och med en person med funktionshinder, berättar Jonathan Olsson.
Sedan hösten 2018 har socialförvaltningen vid Luleå kommun tagit fram ett handlingsprogram med hjälp till både brottsoffer och till de män som misstänks för brott.
Jonathan Olsson erbjuder krisstöd och samtalskontakt.
– Vid gripandet är de flesta männen väldigt trasiga. De kanske tvingas till att berätta för en ovetande sambo att de har åkt fast. Min uppgift är att kontrollera att de har någon att prata med. De kan få det tufft, speciellt om familj, vänner eller bekanta vänder dem ryggen, säger Jonathan Olsson.
Varför hjälper ni de här personerna?
– Luleå kommun erbjuder hjälp till alla personer som hamnat i ett missbruk. Polisen försöker stoppa sexhandel genom att gripa hallickar och köpare. I kommunen arbetar vi för att det inte ska finnas någon sexköpare. Det skulle kunna få hela marknaden att försvinna.
Han beskriver förtvivlan, uppgivenhet och skam som den vanligaste reaktionen vid polisingripandet.
– Det finns någon enstaka som visat upp ett kaxigt beteende, men i princip alla har gett mig tillåtelse att kontakta dem igen. Två-tre personer har anmält sig till behandling. Vi erbjuder ATV, alternativ till våld, som i första hand är inriktad mot våldsutövare, men det finns likheter mellan våldsutövare och sexköpare. Det handlar för många om maktbegär. I Stockholm finns en särskild mottagning som riktar sig mot sexköpare, men sådana resurser har vi tyvärr inte i Luleå.
Har männen något gemensamt drag?
– Jag får höra samma ursäkter. Många vet att de har agerat fel, men de anser att betalningen friar dem från skuld. Som så ofta när en människa hamnar i en trängd situation försöker de lägga över skulden på någon annan. Det kan till exempel vara deras egen mamma, som de påstår varit för kall under deras barndom.
I sitt arbete träffar Jonathan Olsson också kvinnor som är utsatta för prostitution.
– Det finns fortfarande ett stort mörkertal. Vi försöker göra ett uppsökande arbete där vi kan identifiera tjejer som är under 18 år och annonserar efter "sugardejting" i Luleå. Jag känner till fem-sex unga flickor här i stan som definitivt befinner sig i farozonen.
Han anser att det handlar om en oroande trend, där många av flickorna redan bär på ett självskadebeteende. I många fall är psykiatrin redan inkopplad.
Har ni tillräckligt med resurser till att stoppa sexhandeln?
– Jag skulle önska att vi fick möjlighet till att arbeta mer aktivt på fältet. I dag ägnar jag kanske tio procent av min arbetstid till det här. Vi borde få möjlighet att skapa rutiner för ett uppsökande arbete mot "sugerdaters" på Internet. Det är där allt händer. Förr kunde man bevaka vissa adresser. I dag måste man ha koll på Internet.
Finns det någon varningssignal som en förälder kan upptäcka?
– Om barnet kommer hem med en dyr Gucciäska eller exklusiva märkeskläder som föräldrar inte har köpt, då är det något som inte står rätt till. Det är ingen som ger bort sånt...