Liikavaara-Frans på Trafalgar Square
I går kväll kunde Londonborna lyssna på "Sista brevet från Liikavaara-Frans" från en plint på Trafalgar Square.- Att det sjungs om honom i London förvånar mig inte, säger Hans Alatalo i Norrlåtar.
Liikavaara-Frans föräldrahem i Liikavaara.
Foto: Extern
- Ett underbart sätt att fira en underdog, sade hon inför tisdagskvällens framträdande.
På en betongpelare
Det är på en betongplint på torget som representanter för den brittiska allmänheten får göra framträdanden på, dygnet runt under 100 dagar.
Lynne Woodward är en av "plintianerna" och hon återgav inte bara Norrlåtars inspelning av "Liikavaara-Frans". Hon visade också samisk slöjd och spelade upp "Sånger från Jukkasjärvi" av Gunnar Idenstam.
Utsändningen kunde följas i en direktsändning på internet.
Blev en legend
Norrlåtar spelade in "Sista brevet från Liikavaara-Frans" på en av sina första skivor.
- Jätteroligt att Liikavaara-Frans nu hamnat på Trafalgar Square. Det är ju fantastiskt. Vi gjorde inspelningen på vår första eller andra skiva, säger Hans Alatalo.
Han har också forskat i Liikavaara-Frans liv och gjort en radiodokumentär.
Bohem och vagabond
- Frans hade ett tragiskt liv men var en stor humorist. Genom visorna blev han en legend redan under sin levnad.
Men det var inte Liikavaara-Frans ord som framfördes på Trafalgar Sqaure i går kväll.
- Ingen av de visor som tillskrivs honom har han skrivit. "Sista brevet från Liikavaara-Frans" handlar om honom, men skrevs av landsfiskalen och revymakaren Arthur Köhler i Gällivare. "Gällivarevisan" skrevs av en Luleåbo som hette Helmer Andersson, säger Hans Alatalo.
Liikavaara-Frans hette egentligen Frans Gustaf Nilsson och fick sitt smeknamn efter födelsebyn Liikavaara i Gällivare socken. Som ung skadade han sig i ryggen under skogsarbete och kunde därför inte klara kroppsarbete.
I stället blev han en bohem och vagabond som drog runt i Norrbotten som diversearbetare, begick småstölder och blev en återkommande gäst i länsfängelset Vita duvan i Luleå. Han tillbringade 25 år på psykiatriska institutioner och dog på Öjebyns sjukhem 1967, 87 år gammal.
Kom aldrig tillbaka
- Han internerades på livstid enligt paragraf 5:5 och placerades på Salberga utanför Sala. Han fick aldrig komma tillbaka till Gällivare, säger Hans Alatalo.
Det förekommer uppgifter om att Liikavaara-Frans var analfabet, men det tillbakavisar Hans Alatalo.
- Han kunde skriva och jag har läst breven han skrev till sin familj. Det var en intelligent man, men väldigt speciell.
Så jobbar vi med nyheter