Nej - allt var faktiskt inte bättre förr
Haldis Persson har sett samhället förändras - mest till det bättre.I sin ungdom jobbade hon på det som kallades fattigstugan.- Där fanns det att göra hela tiden. Men vi vara vana att arbeta och det var en bra tid också.
Foto:
- Visst var det mycket att se i Venedig men nog är hemma bäst, säger Haldis med hunden Dennis uppkrupen i famnen.
I hemkommunen Överkalix har mycket förändrats sedan 1958 då Haldis gifte sig med Olle Persson och flyttade till Lombheden.
- Då jag kom hit var det en stor by. Här fanns affär, post, telegraf och stora barnfamiljer.
Nu bor det bara fem personer i byn - tolv längs hela Mjöträskvägen.
Fattigstugan
I början på 50-talet jobbade Haldis fyra år på ålderdomshemmet i Brännaberget.
Från början var det sjukstuga men sedan blev det ålderdomshem med 17 boendeplatser.
- I dagligtal kallades det fattigstugan. Folk sa att nu har han eller hon måst fara till fattigstugan.
Haldis var vårdbiträde, Inga Andersson från Vännäs föreståndarinna och Olga Jönsson från Brännaberget kokerska.
Tre anställda ansågs tillräckligt för att ge god omvårdnad åt 17 gamla.
- Vi skulle även tvätta, stryka och mangla med mera, och inte fanns det lyftar eller andra hjälpmedel. Men man var stark och van att hugga i, säger Haldis Persson.
"Vad är klockan?"
Att sätta in vikarier var det inte tal om på den gamla goda tiden.
- Men de andra ryckte in för mig då jag var ledig. Och då Olga var ledig fick jag hoppa in i köket.
Haldis hade jourtjänstgöring tre nätter i veckan; då var hon ensam och fick lösa både större och mindre problem:
- De boende kunde trycka på ringsignalen och frågade då jag kom in på rummet: "vå jer klocka?".
Haldis hade bara sex kronor för journatten och arbetspassen kunde bli långa:
- Ibland jobbade man dag - natt-- dag med bara några timmars sömn. Man var ju ung och det var andra tider. I dagens läge skulle ingen jobba som vi gjorde.
- Men vi var ett bra team och Inga var en gudomlig föreståndarinna. Det var mer som ett hem och de som bodde där fick dö där också.
Apoteket på fickan
På söndagarna kom ofta doktor Viklund på besök och även sjuksköterskan Alma Åberg var viktig.
Hon kallades "Syster Alma" och är värd ett eget kapitel då Överkalix sjukvårdshistoria ska skrivas.
- Syster Alma hade apoteket på fickan. Det var förresten hon som fick mig att byta jobb. Hon ringde och bad mig börja på sjukstugan i Tallvik, det var 1955, minns Haldis.
Maken Olle kan inte låta bli att jämföra sjukvården förr och nu:
Fyllde hatten med svamp
- Nog är det konstigt. I dag har vi tre läkare i Överkalix på mindre än 4 000 personer, ändå får man vänta i veckor. Förr var det en läkare på
9 000 personer men doktor Magni klarade av alla som satt i väntrummet.
Doktorn hann även med sjukbesök i hemmen.
- Magni brukade låna vår båt och ro till Mjöträsk och de andra byarna. Han rodde längs Lomben och hann även plocka hatten full i svamp.
Så jobbar vi med nyheter