Ulrika Vallgårdas röda radhus i Luleå blir vår mötesplats. Yngsta sonen Tore är hemma. Hon är fyrabarnsmamma, Ulrika Vallgårda. Även frilansjournalist och upphovsman till två diktböcker, den senaste ?Och runt omkring mig är allt så vackert blått?. Men mer om diktande senare. Vi börjar med familjen. Vallgårda lever enkelt, det är barnen som står i fokus, inte de senaste köksluckorna i högblankt. Ulrika Vallgårda arbetar sjuttiofem procent, liksom hennes man Per Vallgårda, även han journalist. På så vis får de mycket tid för familjen och Ulrika har många åtaganden kring barnen. Hon säger ja ? ja ? ja till aktiviteter för dem. Hon tycker att det är viktigt att barnen rör på sig, får praktisera det som känns roligt för dem och samtidigt gillar Ulrika att umgås med föräldrarna kring barnens intressen. Ulrika har varit hemma länge med alla barnen, parallellt med att hon skrivit.
Det var för övrigt när Tore föddes för sex år sedan som Ulrika begav sig in i dikternas värld, efter att ha varit med och författat två reportageböcker tidigare. Första diktboken andades mycket av vad Ulrika själv kallar diskbänksrealism. Mammarrollen var i fokus. Och det var naturligt i och med småbarnslivet.
- De dikterna var det många som kände igen sig själva i, och jag fick mycket respons från främst andra mammor. Det var jättekul, berättar hon.
- Jag har ett lite leastadianskt förhållningssätt till det här med barn, säger Ulrika och dukar fram hemmagjorda bullar som hon bakat med Tore.
- Alla barn är en gåva av Gud, jag ser det faktiskt så. Men vill man vara med barnen blir det direkt ingen resa till Thailand.
Senaste boken, som kom ut för nästan precis ett år sedan, tar ett kliv utanför köket. Teodiceproblematiken, hur kan Gud vara god när det finns så mycket ondska i världen, är istället en av trådarna. Och Ulrikas kristna tro och tvivel.
Ur : Ta mig hem
?Led mig fram till Ditt altare
Lär mig förstå brödet och vinet
Bota mina tvivel
Hjälp min otro?
En annan tråd är äktenskapet och dess skiftningar, samt livets skuggsidor.
Ur: Mantra
?Allt kommer att bli bra till sist
Det blir bara bättre och bättre
Allt kommer att bli bättre
Visst blir det??
Reaktionerna från kritikerna var blandade. Ulrika Vallgårda läste vad som skrevs. Om negativ kritik säger hon:
- Jag försöker tänka så här, att jag i alla fall inte gjort något brottsligt.
Hon fick förfrågan av undertecknad om hon vill medverka i i tv-programmet MatPlan för 24 Norrbotten i och med boksläppet. Först tackade hon ja. Därefter nej.
- Var det dumt gjort, undrar hon?
- Men jag blev så rädd att jag skulle bli ett hinder för läsaren att möta dikterna. Att man i stället för att läsa dikterna skulle se mig i köket laga någon efterrätt. Det blev viktigare, att inte ställa mig i vägen för orden, säger hon.
- Jag bestämde mig för att om det var någonstans jag skulle figurera så var det på kultursidorna, det kanske var snobbigt, men så kändes det då. Fast nu har jag tummat lite på det.
Hur skriver man då en diktbok? Hur är processen? För Ulrika Vallgårda handlade det först om att bestämma sig, sen kom inspirationen överallt från hennes vardag. Hon beskriver det lite grann som att vara gravid.
- Plötsligt snappar du upp allt som har med graviditeter, förlossningar och småbarn att göra.
Fokus ligger på det man vill se. Samma sak med diktprocessen, när hon väl bestämt sig, kom ena dikten efter den andra till henne. Vissa ord eller stommen till dikter fick bli nedskrivna på ett A4 block i köket mellan köttfärssås och idrottsaktiviteter för barnen. Ulrika Vallgårda berättar skämtsamt att hon blir ganska odräglig att leva med under skapandet. Allt hon vill prata om är hennes författande. Maken får bli hennes, ibland något ofrivilliga, bollplank.
Även om Ulrika Vallgårda först inte hade planerat någon ny diktbok har hon fortsatt skriva dikter även efter det att den senaste boken kom ut. Nu är redan 25 dikter färdiga och tanken på en ny diktbok i framtiden har fötts. Men hon arbetar också med ett manus till en novellsamling.