Ta ansvar, sätt gränser

Bengt Grandelius förläser om vuxnas gränssättning mot barn och han har varit inkopplad i Gällivare sjukhus projekt mot barnfetma. Bengt Grandelius har erfarenhet av barn och fetma, bland annat genom att han deltagit på viktskolor för barn med familjer. Det första han säger att barn inte kan bli feta av "ingenting", däremot har vissa människor större känslighet mot kalorier. Man är så kallat "allergisk" mot fett och socker.
- Då kan man inte äta som alla andra. Det kan kännas orättvist, men så är det.
Bengt Grandelius konstaterar att vuxna kan ha svårt att sätta gränser kring barns ätande, eftersom det är så djup inrotat att föräldrar ska ge mat åt sina barn. Det är kunskap som är nedärvd generation efter generation, men idag är inte problemet matbrist, utan tvärtom. Barn med övervikt eller fetma behöver hjälp av vuxna att minska eller stoppa sin viktuppgång. Barn måste kunna lita på att det är föräldrarna som har kontrollen. Som förälder är det därför okej att säga nej till en extra portion mat till barnen.
- Hjärnan tuggar inte, utan är mer långsam. Därför tar det tid för hjärnan att förstå att nu är man mätt. Om man äter fort och för mycket får man istället de här äckelkänslorna som kommer när man ätit för mycket.
Bengt Grandelius menar att föräldrar måste tränga bort sina känslor av att man är dum mot barnet och gör fel när man nekar dem överflöd av mat och godsaker. Man måste våga stå för att man gör vad som är långsiktigt bäst för barnet och han säger att det är vad barnen själva vill när man diskuterar med dem.
- Barn tycker att vuxna borde förstå bättre än att övergöda dem. En pojke sa att vuxna borde skärpa sig och inte ge barnen så mycket skräpmat att barnen inte kan gå i vanliga kläder. Man kan förstå skammen att gå in i en affär och som barn behöva handla vuxenstorlekar för att kunna använda kläderna.
Gränssättning handlar inte om att förbjuda och straffa, utan att som vuxen bestämma var just gränsen går.
- Om en familj tycker att det är så rasande gott med pizza, så säger jag att beställ pizza på helgen då. Men beställ en pizza och ta en liten del var. Då får man smaken och sältan.
Bengt Grandelius förespråkar också bara godis på lördagar, detsamma gäller saft och läsk. Vardag ska vara just vardag. Här gäller det att som vuxen rusta sig med tålamod och vara beredd på tjat och protester från barnen. Det är en del i spelet och den vuxnas ansvar att möta.
- Här ska man stå ut och hålla fast vid sitt nej.
Känns det svårt med gränssättning kring mat ska man som vuxen veta att barnen inte mår bra av att vara överviktiga. Det handlar inte bara om att barnen riskerar att dra på sig sjukdomar, utan deras sociala ställning försvagas i samhället.
-De flesta är deppiga över att de berövas en del av sitt liv. De har fått ett tyngre liv. Det är hemskt att se.
Man behöver inte heller som vuxen vara orolig för att barnen ska drabbas av aneroxia vid gränssättning kring ätandet. Det finns ingen forskning som stödjer sådana teser enligt Bengt Grandelius. Aneroxia handlar om helt andra saker än mat, utan är snarare ett symtom på att personen som drabbas behöver ha kontroll över sina känslor eller en känslofattig miljö hemma.
- Barn blir inte anorektiker av att vi pratar om mat på ett normalt sätt. Jag säger att all mat är okej att äta, men i rimliga mängder. Det är okej med ketchup som krydda, men inte som sås till exempel, säger Bengt Grandelius.

Ta ansvar, sätt gränser

De vuxna måste sätta gränser för barnen i deras ätande för att värna deras hälsa. Men det kan vara svårt att neka sitt barn att ta en till portion mat. - Man kan säga att det är tabubelagt, men vuxna måste ta ansvar, säger psykologen, författaren och föreläsaren Bengt Grandelius.