Kontakt som hjälper

Kontakten med Lisa Tedelind börjar med mejl. Hon tipsar mig om bra träningsformer inom Korpens regi, efter att ha läst en krönika jag skrivit om dyra gym. Efter mejlkontakt några gånger börjar diskussionen röra familjekonstellationer. Lisa och hennes man Peter har tre söner i åldrarna fyra, tre och snart ett år. Samtidigt har de sedan flera år tillbaka två kontaktbarn i åldrarna åtta och tio år som de har varannan helg. Tidigare har paret fungerat som jourhem åt barn i kris. Jag frågar Lisa om hon inte kan berätta om hur det är att öppna upp sitt hem som kontakt- och jourfamilj, parallellt som man har många egna barn och egna intressen. Lisa svarar ja efter betänketid. Hon tycker inte att den egna familjen är speciellt intressant, men väntekön för barn att få kontakt-och jourhem är lång. Lisa och Peter vill berätta om hur det är att ta hand om andras barn i perioder i förhoppning att fler börjar engagera sig.
Vi träffas i renoverade femtiotalsvillan i Luleå. Peter är hemma från jobbet som laseroperatör och dukar fram kaffe samt köpta småkakor. Barnen Edvin, Algot och Uno cirkulerar runt föräldrarna, eller springer in i lekrummet för bus. Till helgen kommer kontaktbarnen som numera ingår i familjen. Deras mamma är ensamstående och behöver avlastning. Det är med varma ord Lisa och Peter beskriver det utökade familjelivet. När syskonparet kommer på fredagen blir deras tre söner glada och uppsluppna. Det är extra lekkamrater som bor hos dem, kompisar som också kan hjälpa till med enkla saker som påklädning och toabesök.
- De stora barnen växer ju också av att få hjälpa till, av att vara behövda, konstaterar Lisa.
Det blir inte så mycket aktiviteter i en familj med fem barn. Det tycker Lisa och Peter inte heller är nödvändigt.
- Vi försöker vara ute mycket med alla barnen, det blir lugnast så, säger Peter när han ska berätta om en vanlig dag.
- Mycket handlar om att bara vara med barnen, se till att de sover och äter. Kanske ett besök på badhuset.
Lisa målar upp en bild av hur hennes tre små killar somnar vid nitton-tiden en fredag. Efter det sitter hon och Peter med kontaktbarnen i soffan och kollar tv med popcorn i famnen.
- Hälften av popcornen hamnar i soffan, tilläger Peter och skrattar.
Visst blir paret trött ibland av att ha ansvar för många barn, men båda har hittat sitt sätt att tanka energi.
- När jag behöver en paus går jag i garaget och skruvar eller ner till bastun. Lisa som är från Tornedalen har lärt mig att ett hus utan bastu, är ett hus utan själ, säger Peter.
Lisa i sin tur leder gympagrupper två gånger i veckan för Korpens räkning.
- Men sen ger ju barnen energi också.
Lisa poängterar att livet med en stor familj ofta handlar om vilken inställning man har.
- Tänker man att allt är tungt, så blir allt tungt. Jag är van vid stora familjer och att människor kommer och går. Det ger så otroligt mycket mer än det tar att vara kontakt- och jourfamilj. Våra barn lär sig också jättemycket av att vi är träffar andra människor som har det annorlunda.
De får träffa människor de aldrig skulle ha mött och lära sig att livet inte är självklart, säger Lisa.
Det är många barn som passerat Lisa och Peters liv. Några gånger har det varit smärtsamma möten med barn som farit illa. Då handlar det främst om när Lisa och Peter varit jourfamilj. Det åtagandet innebär att man tar hand om akut omplacerade barn tills föräldrarna åter kan vårda dem, eller tills socialen hittar en fosterfamilj. Som jourfamilj tog Lisa och Peter en gång hand om ett syskonpar i fyra månader, barnen var två respektive fyra år. Det yngsta barnet hade varit tvungen att tigga mat från grannarna till sig och storasykonet. För dem var mat varje dag ingen självklarhet. Barnen gömde juicepaket och hårdbröd i sina sängar som lager för sämre tider. Lisa och Peter försökte få barnen att sova tryggt, och vara trygga i att de inte kommer att behöva vara hungriga mera.
- Då gällde att fylla de basala behoven av sömn och mat, konstaterar Lisa.
I dag är barnen familjehemsplacerade och deras vardag är bra.
- Det känns skönt att kunna hjälpa, känslan blev starkare sen man fick egna barn. Då känner man ännu mer för barnen, för allas barn, säger Lisa Tedelind.

Kontakt som hjälper

Tre små pojkar och två kontaktbarn varannan helg. Så ser det intensiva familjelivet ut för Lisa och Peter Tedelind från Luleå.- Att ta hand om andras barn ger så mycket tillbaka, säger Lisa.