Lotta vill vara anonym. Åren som destruktiv tonåring har hon lämnat bakom sig och att ha varit en tjej med självskadebeteende är inget hon vill förknippas med idag som vuxen kvinna med fungerande familjeliv. Men hon berättar gärna delar av sin historia. Hon var fjorton år första gången hon skar sig med rakblad och hon upplevde en lättnad i kroppen. Ångesten försvann tillfället.
- Det är en smärta som är underbar på en mycket sjukt sätt, säger hon.
- Men efteråt kommer skammen och rädslan för att ens föräldrar ska upptäcka att man skär sig. Det var flera olika orsaker till att Lotta hade ångest, hon hade det bra hemma, men kände sig ändå inte sedd som unik individ av samhället eller vuxenvärlden.
- Det är svårt att vara tonåring eftersom man fortfarande är som ett barn i själen och vill bara bli älskad, men samtidigt lockar vuxenlivet med alla fallgropar, säger hon.
- Jag har hela tiden velat så mycket, men jag blev motarbetad av vuxna ute i samhället under hela min uppväxt. Mina drömmar var inget värt och jag var för liten för att ha en talan. I början skar hon sig själv i ensamhet och i smyg.
- Jag mådde så fruktansvärt dåligt och tillsammans med rakblad och droger kunde jag lyfta från min egen kropp och bli någon annan. Successivt flyttade Lottas gränser och hon började senare att skära sig öppet på fester tillsammans med kompisar. Hon gillade uppmärksamheten hon fick när hon började blöda. Efter några år med självskadebeteende hamnade Lotta på sjukhus efter att ha skurit sig själv för djupt. Allt gick dock bra, och rakbladen har varit orörda sedan dess. Ångesten är delvis kvar, men Lotta berättar att hon lärt sig leva med den och blivit stark.
- Jag är som en katt som alltid landar på alla fyra efter ett tungt fall, konstaterar hon. Idag trycker Lotta på att flickor på väg in i vuxenvärlden måste få mycket stöd av omgivningen och skolan.
- Det är viktigt att stötta unga tjejer i samhället för det är dom som sedan ska bli mammor och förebilder åt sina döttrar. Tonåringar är mycket sköra och måste peppas och få höra att de är bra och låt dem ha galna idéer och tankar. Låt dem få vara sig själva, säger hon.
"Idag har jag lärt mig hantera mina demoner"
Lotta var fjorton år när hon upptäckte att ångesten lättade när man skar sig i handlederna med rakblad. Några år sedan hamnade hon på sjukhus efter ha ha skurit sig själv för djupt.- Idag har jag lärt mig hantera mina demoner, säger hon.
Lotta var fjorton år när hon upptäckte att ångesten lättade när man skar sig i handlederna med rakblad.
Några år sedan hamnade hon på sjukhus efter ha ha skurit sig själv för djupt.
? Idag har jag lärt mig hantera mina demoner, säger hon.
Text: Lina Norberg Juuso
Lotta vill vara anonym. Åren som destruktiv tonåring har hon lämnat bakom sig och att ha varit en tjej med självskadebeteende är inget hon vill förknippas med idag som vuxen kvinna med fungerande familjeliv. Men hon berättar gärna delar av sin historia.
Hon var fjorton år första gången hon skar sig med rakblad och hon upplevde en lättnad i kroppen. Ångesten försvann tillfället.
? Det är en smärta som är underbar på en mycket sjukt sätt, säger hon.
? Men efteråt kommer skammen och rädslan för att ens föräldrar ska upptäcka att man skär sig.
Det var flera olika orsaker till att Lotta hade ångest, hon hade det bra hemma, men kände sig ändå inte sedd som unik individ av samhället eller vuxenvärlden.
? Det är svårt att vara tonåring eftersom man fortfarande är som ett barn i själen och vill bara bli älskad, men samtidigt lockar vuxenlivet med alla fallgropar, säger hon.
? Jag har hela tiden velat så mycket, men jag blev motarbetad av vuxna ute i samhället under hela min uppväxt. Mina drömmar var inget värt och jag var för liten för att ha en talan.
I början skar hon sig själv i ensamhet och i smyg.
? Jag mådde så fruktansvärt dåligt och tillsammans med rakblad och droger kunde jag lyfta från min egen kropp och bli någon annan.
Successivt flyttade Lottas gränser och hon började senare att skära sig öppet på fester tillsammans med kompisar. Hon gillade uppmärksamheten hon fick när hon började blöda.
Efter några år med självskadebeteende hamnade Lotta på sjukhus efter att ha skurit sig själv för djup. Allt gick dock bra, och rakbladen har varit orörda sedan dess. Ångesten är delvis kvar, men Lotta berättar att hon lärt sig leva med den och blivit stark.
? Jag är som en katt som alltid landar på alla fyra efter ett tungt fall, konstaterar hon.
Idag trycker Lotta på att flickor på väg in i vuxenvärlden måste få mycket stöd av omgivningen och skolan.
? Det är viktigt att stötta unga tjejer i samhället för det är dom som sedan ska bli mammor och förebilder åt sina döttrar. Tonåringar är mycket sköra och måste peppas och få höra att de är bra och låt dem ha galna idéer och tankar. Låt dem få vara sig själva, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter