Glädjen att föda med doula

Lisa Jakobsson är föräldraledig med Doris nio månader. Hon tar emot i den välstädade och modernt inredda tre-rumslägenheten i Kiruna, i soffan väntar svägerskan Jeanette Widell med Doris i famnen. Sambon Joel Ahlqvist är hemma under lunchen och han serverar kladdkaka med grädde och hallon på Lisas förfrågan. Vi ska prata om Doris födelse där både Joel och Jeanette närvarade. Alla tre minns förlossningen med värme.
- Jag kan längta efter att få föda igen, fast jag tidigare var jätteförlossningsrädd, säger Lisa.

Lisa berättar medan hon fikar att hon under graviditeten var rädd för att föda av flera olika anledningar. Bland annat för att hon själv kom till jorden efter en traumatisk förlossning som nästan kostade henne livet. Lisa krävde kejsarsnitt vid första samtalet med mödravårdscentralen, men fick stopp.

Hennes barnmorska talade frankt om att man inte kan kräva kejsarsnitt och Lisa fick börja gå på samtal med barnmorskor som utbildat sig för att möta kvinnor med förlossningsrädslor istället. Det var i samband med bearbetningen av rädslorna som tanken på duola kom, en kvinna med erfarenhet av förlossning som stödjer den blivande mamman genom förlossningen. För Lisa var det naturligt att fråga sin svägerska om hon kunde tänka sig att vara med när hennes brorsbarn kom till världen. Lisa beskriver Jeanette som empatisk kvinna som fött fyra flickor och hon kände att Jeanette också förstod hennes förlossningsrädsla på ett annat sätt än sambon.
Jeanette minns att hon kände sig hedrad av frågan och hon svarade ja.
- Tänk att få vara med i det innersta rummet, säger hon.
Enda tveksamheten från hennes sida var en rädsla för att Joel skulle känna sig utanför kvinnoskapet. Men det visade sig inte vara någon risk när förlossningen började. Joel och Jeanette fungerade
i stället som ett team.

Den 26 december förra året var det dags för trion att åka in till BB i Gällivare och en lång väntan satte igång. Joel fyllde 29 år den 26 och födelsedagen firades med fikabröd och uppsluppna samtal inne på patienthotellet. Den 27 december satte värkarna igång på allvar och Lisa glömde totalt bort att vara rädd.
- Det jag var rädd för tidigare var att få panikattacker under förlossningen, jag har lidit av det tidigare. Men det gjorde ju så ont, så inte har man tid med några panikattacker, minns hon och skrattar lite vid minnet.

I väntrummet fanns Lisas mamma.
- Först var tanken att hon skulle vara med, men det är kanske inte det bästa att vara med när ens dotter föder, säger Lisa.
Hon gick in i sig själv under förlossningen och pratade inte desto mer. Jeanette och Joel visste ändå vad hon ville. Jeanette baddade hennes panna med handdukar och Joel och hon turades om att massera Lisa. Jeanette hade också kontakt med barnmorskan när hon inte var i rummet medan Joel var hos Lisa.
- Det var så skönt. Jag hade också varit så rädd för att bli lämnad ensam, om bara så för en liten stund. Nu var någon med mig hela tiden, minns Lisa.

Jag frågar om Lisa inte var rädd att bli generad inför Jeanette med tanke på hur utelämnad och naken man är under en förlossning. Lisa svarar nej, hon är opryd av sig. Inte heller Jeanette tänkte så.
- Sånt kopplar man bort, det handlar ju om att ett barn ska födas. När Lisa var i sluttampen baddade jag till och med henne med heta handdukar i underlivet och såg babyns huvud. Allt jag fokuserade på då var att hjälpa Lisa och försöka se till att hon inte sprack för mycket. Det var naturligt.

När Doris kom ut drog sig Jeanette tillbaka.
- Då kändes det direkt att nu är det Lisa och Joel, det är deras heliga stund.
Joel säger att det egentligen är naturligt att föda med flera personer inblandade och att det kändes bra för honom att ha syster med i förlossningsrummet och svärmor i väntrummet. Generationers kvinnokunskap samlad inom räckhåll.
- Egentligen är det ett ganska modernt påfund att vi ska föda ensamma i ett rum utan släkten, säger han.
- Tänk när människor bodde i kåtan, då var alla med, även männen, under förlossningen.