Bilder av lycka
Blivande mamman och före detta basketspelaren Stina Olsson är lyrisk när hon pratar om sin graviditet. Ultraljudsbilderna på den kommande babyn hänger på kylskåpsdörren.- Det känns ofattbart, jag är så tacksam, säger hon och smeker sin lilla putmage.
Ultraljudsbilderna på babyn är Stinas käraste ägodel idag. Hon grät av glädje när hon fick se sin baby för första gången.
Foto: Kurt Engström
Basketfamilj, kan man skriva med andra ord. Skrattande visar Stina de första plaggen de köpt till den kommande babyn. En liten svart basketbody, mössa och sockar. Inköpta i USA i somras på en tre-veckorssemester. Det står Mikael Jordan på klädesplaggen.
- Tidernas basketspelare, säger Stina och ler.
Då i USA var graviditeten alldeles ny och det var med skräckblandad förtjusning Stina betalade de drygt hundra kronorna för babysetet.
- Lite kändes det som att vi bad om olycka, men vi kunde inte låta bli, säger hon och fingrar på babykläderna.
- Men vi kommer inte att tvinga barnet att spela basket, urskuldrar hon sig sedan. Men visst vill vi att barnet ska idrotta på något vis.
Stina dukar fram kaffe och hembakt sockerkaka. Hemmet är välinrett och städat. Stina gillar att förbereda och planera. Sedan hon blev gravid antecknar hon tankar och känslor i ett block. Och det är mycket tankar. Vem är inne i magen? Hur kommer allt att bli.
- Jag kan inte beskriva känslan på ultraljudet, säger hon.
- Det var helt otroligt, tårarna bara rann när man fick se det lilla hjärtat slå. Ja, det är ett mirakel. Du vet, man satt där och höll varandras händer och så ser man att babyn sparkar. Det var så tydligt ultraljud att man kunde räkna fingrar och tår.
Ultraljudsbilderna hänger på kylskåpet.
Hon skruvar sig lite på stolen och säger att det låter lite klyschigt att prata om mirakel, men att det känns precis så. Mirakel.
- Allt känns ofattbart, jag är så tacksam och jag får gå igenom det här. Att vi som par får uppleva det här.
Stina läser allt hon kommer över om graviditet och berättar att helt plötsligt så ser hon gravida personer överallt. Överhuvudtaget fokuseras nästan hela livet för Stina på den kommande familjemedlemmen.
- Mödravården känns som ett otroligt stöd. Första gången var det mycket frågor om vad man kan äta, hur man ska träna och sånt. När jag gick därifrån kände jag mig trygg.
Hittills har hon mått bra under hela graviditeten och är närmast lyrisk över sitt tillstånd. Hon har sluppit vildsinta hormonutbrott.
- Däremot är jag mer lättrörd, har lätt att börja gråta och då speciellt om det handlar om barn.
Hon är 29 år och graviditeten var välplanerad efter avslutad idrottssatsning. Stina utesluter inte helt att det blir en come back i framtiden. Hon konstaterar att idrottskvinnor kommit tillbaka i toppform efter barnfödsel. Men det är en annan fråga och en annan tid. Nu är nu. Idrottandet idag består av löpning och det ska Stina fortsätta med så länge hon mår bra. Hon hoppas på att vara i god kondition inför förlossningen.
För tillfället känner hon ingen större rädsla inför att föda. Skräckhistorier från BB försöker hon att sålla bort. Hon vet inte om hon ska skriva en förlossningsplan.
- Jag vet ju egentligen ingenting om bedövningar och sådant. På något sätt känns det som att de på BB är proffs och att de kommer att veta vad som krävs. Sen antar jag att Mats kommer att fungera som någon form av språkrör för mig om jag inte kan prata, säger hon.
Stina ser fram emot att föda och att amma. Mest av allt ser hon fram emot att se den lilla människan hon och Mats skapat tillsammans.
Så jobbar vi med nyheter