Ibland är en god bok som ett lyft, som debutanten Ayòbámi Adébáyòs ”Stanna hos mig”. Hon lyfter läsaren från ett novembertrist Norrbotten och låter oss landa i en annan kultur och i en berättelse som bjuder på dramatik, tragedi, komedi, politik, ja allt som finns där under solen i den stad i Nigeria som hon valt som spelplats.
Boken handlar om ett äktenskap och om längtan efter barn. Yejide och Akin träffades på universitetet, blev ett par och har varit gifta i fyra år. Ett utåt sett perfekt äktenskap och egentligen också i det inre förhållandet.
Det enda som saknas är barn. De får inga barn och det hjälper inte med vetenskaplig medicin eller religiösa konster.
Det är då vi får en inblick i denna afrikanska kultur, hur mannen mot sin vilja drivs att skaffa en bihustru. Han vill inte, men han drivs till det av släkten, framför allt hans egen mor.
Han måste ju få barn, man kan inte leva utan barn och han behöver inte skiljas från Yejide. Hon är själv uppväxt med sin fars flera bihustrur sedan hennes mor dött. Hon förlorade sin mamma och hennes fars bihustrur blev aldrig hennes mödrar.
Polygami är inte tillåtet hos oss och Ayòbámi Adébáyò visar hur månggifte leder till svartsjuka, anklagelser om svek och våldsamma handgripliga konflikter. Det förgör Yejides och Akis äktenskap och förhållande mera än barnlösheten. Kvar återstår bara spillror. Inte ens bihustrun kan föda Aki ett barn och hon råkar sedan ut för en dödlig ”olycka”.
Det blir barn gjorda, av Yejide men inte av Akis. Barnträngtan har utmynnat i en galen lösning som också förgör ett syskonförhållande. Till detta elände fogas en genetisk förening som utmynnar i en obotlig sjukdom. Katastrofen fullständigas. Det kanske låter alltför sorgligt, men Ayòbámi Adébáyò kan konsten att lyfta berättelsen långt över en platt gråtnivå. Hon tillför så många dimensioner och mitt i detta barnlöshetsdrama får vi en inblick i hur det är att leva i Nigeria, om vardagligt liv, militära kupper och politiskt våld.
Sedan har hon svarat för en så elegant uppläggning. Vi får en inledning på sista kapitlet redan i första kapitlet och med detta grepp väcker hon en nyfikenhet som måste stillas. Därför läser vi febrigt till vi äntligen når slutkapitlet och får veta hur det till slut gick.
Det finns ingen anledning att bli besviken över slutet.
Ayòbámi Adébáyò är en 29-årig litteraturvetare som det finns anledning att läsa mera av efter denna lysande debut. Om hon fortsätter på samma höga nivå kanske vi läser en kommande afrikansk Nobelpristagare. Det är dags för den kontinenten, damer och herrar i Svenska akademien!