Att längta efter en ordbok låter urtråkigt och mossigt. Men nu! Nya SAOL kommer ut i vår och det lilla vackra ordet hen har fått marschera in bland pärmarna. Underbart! Jag kommer stå först i bokhandeln i april för ett rykande färskt exemplar.
Som uppvuxen i en kultur där minoritetsspråket meänkieli varit en naturligt del i vardagen verkligen välkomnar jag verkligen hen in i det svenska språkbruket. Hen har fattats svenskan. I meänkieli har hen, översatt till meänkielis hän, haft en självklar plats och ur min synvinkel burit en tämligen okomplicerad roll. Så vad betyder då egentligen hen, meänkielis hän? Per Linell ger en bra beskrivning till hän i boken Människans språk. Han skriver att det är ett ”odifferentierat personligt pronomen ”som motsvarar både hon och han”. Med tanke på den tämliga ofarliga beskrivningen kan en ju verkligen fundera kring varför tre bokstäver h- e-n har orsakat sådan mediedebatt de senaste åren. Läser man artikeltrådar på nätet kring ordet hen så är det minst sagt många arga debattörer. Ett nytt ord för man med andra ord inte in hipp som happ i svenskan. En tydlig signal kring att språket är viktigt för oss. Men varför denna upprördhet?
Det har förmodligen med att göra att hen ger oss en bra möjlighet att (också) beskriva det ”tredje” könet. Namnge personer som inte vill vara varken hon eller han, eller, för att komplicera det hela lite, som är hon eller han, och ibland hen. Det verkar finnas en rädsla för att vi och med det ska marschera rakt emot ett könlöst samhälle där inga kön existerar. Men det är ju bara att snegla mot kära Finland. Där finns onekligen lika många kön som här. Inte är det mindre könlösa bara för att de har hän. Där finns både karlar och kvinnor . Så det argumentet, att hen liksom skulle bädda för ett könslöst samhälle är faktiskt helt absurt.
Däremot är hen ett inkluderade ord som faktiskt berikar vårt språk. Vi kan namnge ett ”tredje” kön. Det kan aldrig vara negativt för ett språk att få in fler ord, det är istället så att språket berikas. Det är ett bevis för att språket faktiskt är levande och inte stendött. I och med hen har vi fått en till ordgodbit i det svenska språket.
Som skribent applåderar jag också hen av rent praktiska skäl. Det är mycket enklare att skriva hen än hon / han. Det sparar både tid och tecken. Man slipper dessutom fundera på om en ska skriva hon eller han först. Hen är mindre laddat ur den synvinkel. En slipper helt enkelt ranka könen i ordningsföljd. Som arbetsgivare skulle jag absolut använda ordet hen vid platsannonser och informationsblad istället för att bara skriva bara han eller väva ut texten med hon/ han.
Jag måste också applådera Kiruna! Det är en stad som verkligen visar framtiden. Kommunfullmäktige har beslutat tack vare FI: s förslag att hen och det för mig lite ovana henom ska användas i arbetsordningen i kommunfullmäktige. Det är inget annat är briljant och helt i rätt anda. Nu kan motargumentet vara att ”vad ska det vara bra för”. Men faktum är att de ord och meningar vi använder faktiskt påverkar vårt sätt att tänka. Om vi hör hen, läser hen, blir vi mer medvetna kring att det faktiskt finns ett ”tredje” kön. En medvetenhet kan leda till mer öppenhet och förståelse. Vi blir också mer uppmärksamma på när det står han, fast det faktiskt inte handlar om en han, utan lika gärna kan vara en hon.
Det är 2015 och hen är ultra hippt. Det har både Kiruna och SAOL förstått.