Så här är det: Så fort jag närmar mig teknik så utstrålar jag dålig karma och tekniken hänger sig. Datorn liksom hackar upp sig totalt och vägrar samarbeta. Det har något med min aura att göra, den gifter sig inte med saker som går på ström eller batteri eller har något med ettor och nollor att göra. Min aura föredrar kvarnmalet mjöl och fottrampade jordgolv. Datorn kan fungera på pricken när kollegan använder den och sedan när jag kommer börjar datorn att surra oroväckande. Eller hacka. Eller så vänder sig texten upp och ned och när man surfar på nätet måste man försöka vrida huvudet i 190 grader. Prova själv att försöka läsa mail i 190 grader. Det är inte lätt, även om man yogar.
Ibland börjar det låta som att det sitter en tomte inne i datorn och nyser. Atjiiiii, liksom. Jag borde spela in det ljudet, för tomten nyser bara när det är jag som är användaren. Atjiiii. Egentligen var det dumt att jag började med iphone , för jag förstår inte mackapären. Det tog lång tid innan jag kunde börja läsa mail i iphonen. Först var man tvungen att traggla sig igenom en massa nördengelska, det var så jag uppfattade det i alla fall. Och så finns appar. För allt. Appa mig hit och appa mig dit. Kollegan skulle visa hur man fixade det här med fantasiska appar. Och jag gjorde exakt rätt, som han sa, men det blev exakt fel. Konstigt sa kollegan och försökte hjälpa mig igen, men då hade telefonen kontaktat facket för orättvis behandling och samarbetet mellan oss var iskallt och avbrutet. Förhandlingsjouren tillkallades akut och läget är inte löst än. Jag har lust att spola ner telefonen i toaletten, men då blir det väl stopp och jag får bada i skit och då kommer jag inte kunna ringa rörmåkaren för telefonerna kommer att vägra fungera.
Jag tycker det är så jobbigt med all teknologi. Och ord som interaktiv. Nu kan man läsa Aftonbladet via sin ipad också. Bara att gå in i Apple app-store och klicka hem. Visst går det lite för fort? Först tänkte man på Usama bin Ladin när man lärde sig att det finns usb-minne och när man lärt sig att det finns något som heter blogg så kom twitter och bloggy och flickr. Och rss-flöden. På Facebook kan man tagga och adda och ladda, kanske till och med vabba? Och när man skaffat sig twitter, så ska man lära sig att förstå vad trends, shortcuts och tweets är för något. Jag undrar hur det är att vara pensionär? Jag är 31 år och orkar inte lära mig kalendern på iphonen, hur ska det vara att fylla 80 och betalar räkningar via internetbanken? Och alla filmer man spelar in med skitgammal videokamera. Hur bränner man dem på dvd? Till tv:n finns en massa mackapärer och trycker man fel hamnar man i någon virtuell filmbutik och kan inte ta sig därifrån. Barnen säger till mig när jag närmar mig tv:n; "Nej, var är pappa!?". De vet att det är stor risk att rutan blir svart när jag ska försöka sätta på Bolibompa. Min kompis har en dammsugare som dammsuger själv. Jag tycker det är så high tech så jag undrar om jag inte förstått allt fel. Kanske är det 2110 istället för 2011?
Kan man inte bara säga stopp, vi tyar icke mera, nu är vi teknikmätta. Socialdemokraterna lanserade butleridén under valet, vet ni, ni bordet ha lanserat teknikbutler istället. Fixar allt från inställningar på mikron, till varmluftsungar, få skrivare att fungera, förklara iphones, datorer, dvd och tv-kanaler, appar och andra virtuella lappar. Det hade gett min röst.