Tre dagar senare hittades hon död på ett utsiktsberg norr om stan.
Brodern Ulf Boye hade tagit sig till Alingsås för att hjälpa till att leta. Senare publicerade han utdrag ur sin dagbok om hur han och Doktor Bratt kom till platsen och konstaterade faktum:
”En vichyvattenflaska, tom, och Adofenylburken låg där. Hon hade suttit i halvliggande ställning i en lövdunge framför en stor sten med utsikt över dalen och staden. Ett mycket vackert ställe.”
Karin Boye var vid sin bortgång erkänd som en av landets ledande poeter och romanförfattare.
Hon hade debuterat med diktsamlingen ”Moln” 1922, bland annat inspirerad av hennes ungdoms religiösa grubblerier och intresse för buddhismen.
Litteraturkritikern Hagar Olsson liknade hennes poesi vid en svala. Inte med samma vingslag som örnen, men inte heller grå som sparven. “Den flyger högt och vackert och vinden mumlar i dess darrande vingar”.
Efter det följde diktsamlingarna ”Gömda land” 1924 och ”Härdarna” 1927 innan hon romandebuterade med ”Astarte” 1931. Samma år blev hon också invald i den litterära akademien Samfundet De Nio.
Boye hade tyskt påbrå på sin psykiskt labila pappas sida. Under en period i Berlin 1932–1933 var hon redaktör för avantgardemagasinet Spektrum och hon inledde då också sitt förhållande med den tolv år yngre Margot Hanel. Vid den tiden gick Boye även i behandling hos Walter Schindler, freudiansk lärjunge. Han bedömde henne som en svår patient, i en situation som var extremt allvarlig, och förutspådde: ”Det kommer att sluta illa.”
Om både psykiskt lidande och homosexualitet skrev Boye i den självbiografiska romanen ”Kris”. Den kom 1934 och blev väl mottagen. Det gällde i ännu högra grad ”Kallocain” 1940, av kollegan Artur Lundkvist ansedd hålla ”internationell klass”.
Det är en skakande skildring av hur Världsstaten förpassat människorna ner under jorden, där de lever ofria och evigt övervakade. Barn förvisas till uppfostringsläger och alla medborgare kan ange, samtidigt som de alla fruktar att bli angivna.
Romantiteln är samma som namnet på det sanningsserum som kemisten Leo Kall utvecklat, i syfte att avslöja människors eventuella statsfientliga tankar.
Kallocain är Boyes mest kända verk, men hennes oftast citerade ord är de som inleder den första av de tre verserna i dikten ”Ja visst gör det ont” ur samlingen ”För trädets skull”. Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Trots uppskattning och framgång upphörde aldrig hennes lidande och just detta datum i knoppningens tid valde hon att avsluta sitt liv för 78 år sedan.
Bara en månad senare tog också Margot Hanel sitt liv.
Året efter Boyes bortgång kom boken ”Karin Boye - Minnen och studier”, en hyllning till henne med texter av flera av hennes författarkolleger.
Sist i samlingen fanns ”Död amazon”, en dikt som Hjalmar Gullberg skrivit direkt efter dödsfallet. Den börjar: Svärd som fäktar mot övermakten,
du skall brytas och sönderslås!
Starka trupper ha enligt T.T.
nått Thermopyle, Greklands lås
Fyrtioåriga Karin Boye
efterlyses från Alingsås. Mycket mörk och med stora ögon;
klädd i resdräkt, när hon försvann.
Kanske söker hon bortom sekler,
dit en spårhund ej vägen fann,
frihetspasset där Spartas hjältar
valde döden till sista man.