Stekhett upplopp

Dagen började i moln. När första båt lämnade Svinöra utanför Piteå klockan 09:58.02 (för att vara exakt) låg himlen tjock.
Vinden var däremot fin, kanske en aning växlande, men den gjorde sitt jobb och förde de tävlande båtarna framåt mot Liggskär.
För grejen med segling är ju trots allt att det ska blåsa. Och det gjorde det – i alla fall under förmiddagen.
– I början kom vinden hela tiden från olika håll, då gick det riktigt bra, säger Robert Söderberg, skeppare på dagens etappsegrande båt.

Han har precis kommit i land efter ungefär fem timmar till havs. Utpumpad och hungrig. Men nöjd med sin besättnings första tävlingsdag.
– Det har varit full fokus hela tiden. Man får inte lämna något åt slumpen. Det gäller att hela tiden ligga rätt när vinden kommer, för annars kan det sluta riktigt illa, säger skeppare Söderberg.
Med sig ombord har han sambon Lena Wassermann samt kompisarna Johan och Lotta Forsberg.

De känner varandra utan och innan och tillsammans hade de inga större problem att ta hem den första etappen av Rubus Arcticus Race i Norrbottens skärgård.
– Jag vet inte om vi tillhör favoriterna, men vi ska väl vara med i toppen i alla fall. Nu satsar vi nog på att vinna hela tävlingen, säger Söderberg som tävlar för Råneå BK.
– Hoppas att det går lika bra att klämma ihop sig i båten när vi ska sova alla fyra, tillägger Söderberg och skrattar.
För skidfantaster påminner tävlingsformen i Rubus Arcticus Race om en jaktstart, den sämst rankade båten startar först och vice versa.

Robert Söderbergs Express startade dryga 40 minuter efter första startande båt. Ett försprång som knappades in ganska enkelt.
Vid Germandön, ganska nära Liggskär, var båten i kapp och strax även förbi.
– Där kom vinden bra från två olika håll. Vi kom rätt i banan och kunde ta ledningen. Nu ska vi fira etappsegern med mat, vila och kanske en bastu, säger Robert Söderberg.
Rubus Arcticus Race avgörs i tre etapper. I dag fortsätter kappseglingen mot Gårdsviken utanför Töre och imorgon avslutas den i Trutskär, Kalix.

Tanken är att tävlingen ska locka nya kappseglare – såna som inte är så vana att tävla.
Eller som tävlingsledaren Janne Lundberg säger:
– Vi har tappat en hel generation seglare, många äldre och många yngre seglar. Men däremellan är det ett glapp i intresset. Det vill vi reparera nu, säger han.
Handikappstarten i den här tävlingen gör att den passar alla båtar, stora som små.
Först att starta i går var Åsa Marklund, LSS, med sin Shark 24 – den klart minsta båten i fältet.

Sist av alla fick Marklunds raka motsats börja segla, nämligen LSS-skepparen Carolina Wiklunds monsterkatamaran Hobie Cat F18. Med rätt vindar glider en sådan båt förbi allt motstånd.
Men nu höll inte förmiddagens vindar i sig.
Om tävlingen började med drag var slutet allt annat än actionfyllt.
Under den sista timmen stod vinden stilla och på upploppet, som bara därför kändes oändligt långt, låg båtarna mest och guppade.
– Så blir det i bland i segling, hoppas bara att alla båtar hinner i mål, säger Hans Forsgren som är en arrangörerna.
Robert Söderberg hann i alla fall ända fram. I ensamt gemak gled hans båt sakta men säkert över mållinjen.
Något som säkert kan upprepas redan i kväll.