Medan klasskamraterna i Tarragona tvingas vara hemma njuter syskonen Molina Keskitalo – Bianca, tio, och Elias, sju – av friheten som svenska barn får uppleva trots coronapandemin.
När vi besökte barnen i februari var tanken att deras pappa skulle göra en snabbvisit över helgen i mars, för att sedan återkomma i maj. Då skulle han ha tagit med sig lite mer somriga plagg till övriga som kommit till Sverige för att leva vinterliv.
Men coronavirusets härjningar, där Spanien är ett av de länder som drabbats hårdast, gjorde att han ännu är kvar.
– Han kom 12 mars och hade jobbdatorn med sig. Vi vet inte hur länge han blir kvar, berättar Ingela Keskitalo som konstaterar att det nog var skrivet i stjärnorna att familjen skulle vara samlad under den här jobbiga perioden.
Hon liksom barnen är i ständig kontakt med vänner och bekanta.
– De har skypesamtal med kompisarna som är nyfikna och avundsjuka. Deras vardag sedan 25 dagar tillbaka handlar om hemmakarantän. De får föra ut sopor och en i familjen tillåts handla mat.
Ingela Keskitalo fortsätter:
– De har de väldigt hårt mot vad vi har det och tiden för karantänen har förlängts till 26 april. Efter det hoppas myndigheterna kunna släppa lite på de stenhårda restriktionerna.
Hon konstaterar också att det här ställer höga krav på föräldrar där. De ska sköta jobb, vara lärare och kockar på hemmaplan med mera.
Vinteräventyret till Gunnarsbyn/Lassbyn gjorde hon och barnen för att de skulle få uppleva hur hon själv växt upp. Om olika aktiviteter som inte är aktuellt där klimatet är ett helt annat – längdskidåkning, pimpelfiske, skoterturer etcetera.
– Elias är van att åka skidor och är mycket intresserad av pimpelfiske. Det är en stor procedur, säger mamman väl medveten om att barnen gillar mycket action. Något som de bland annat fick uppleva när de körde fast med skotern på isen.
– De pratar mycket om det. Annars njuter vi av det vi har nära. Vi har naturen och det var ju därför vi kom hit. Vi är så glada åt att det ännu finns snö.
Med stolthet i rösten berättar hon att sonen gått i dotterns fotspår och numer klarar svenska språket mycket bra.
– De tänker inte längre på vilket språk de pratar. Jag hoppas det fortsätter så när vi kommer hem.
Riktigt när det blir är ännu oklart. UD har avrått från resor fram till 15 juni.
– Vi åker nog i juni, juli, säger mamman och rosar lyxen av att kunna ta en tur på längdskidorna varje morgon.