Vid våran årliga fiske vecka i Orkla fiskade jag och broder.D sedvanligt tillsammans.
Det var våran tur att fiska en sträcka som tilldelats oss som kallas Svingen.
Svingen är en ganska kort pool, endast cirka 50 meter. Vid slutet av poolen kröker sig älven "där av namnet" i en böj och efter den en nacke med efterföljande fors som etappvis mynnade ut i nästa pool. Den poolen heter Gropen.
Hur som helst, vi fiskade Svingen nu. Jag hade gått före broder.D utan att känna det minsta av Lax.
Så nu var det D´s tur, han knöt på en stor orange tub på tafsen.
Nu!!!..sa han, nu skulle dom få se. Broder.D hade nått ner till nacken med sin bastard till fluga när en lax bet i.
Han krokade laxen med van hand och hans flug spö böjde sig så fint.
Laxen gjorde inte nämnvärt med motstånd, utan följde lydigt med när broder.D ledde den upp ströms med rullen stilla i ett fast grepp från den farligt nära fors nacken.
Utan förvarning rusade laxen tillbaka till platsen där den högg.
Broder.D fick upprepa det han tidigare gjorde, han sa att det är som att leda en hund.
Bara man har en jämn men samtidigt bestämd press på laxen, då kommer den med upp ströms så fint.
När han för 3:e gången i följd fick backa med den envise laxen upp ströms gjorde laxen en fruktansvärd rusning.
Nu stannade den inte vid nacken utan for med full kraft ner i forsen.
Det var bara för .D att följa laxen ner ströms.
Jag själv hade svårt att hålla samma fart som broder.D längs de hala stenarna och jag hamnade en bit efter.
När jag endast var 5 meter bakom broder.D såg jag att han försökte stanna tvärt mot en sten som låg nära vattnet.
Det som sedan hände är för mig helt obegripligt än i dag.
Broder.D´s tappra försök att stanna, resulterade i ett jämn fota hopp på stenen.
För att sedan flyga med huvudet före ner i älven och försvinna helt med spö och allt.
Det sista jag såg av min fiske broder var hans slitna filt sulor på vadar skorna i ansikts höjd på mig, sedan var han borta.
Jag hann tänka att ....nu är det rökt för min broder!!!
Sen ser jag toppen på hans flug spö komma upp ur forsen, efterföljt av honom själv.
Vattnet sprutade ur hans mun och näsborrar, samtidigt som han skriker... TA...SPÖÖT...TAA SPÖÖT!!!!
Han lever...sa jag högt, samtidigt som jag tar hans flug spö och med den andra hjälper min fiske broder in till land.
Broder.D har en aningens svårt att komma på fötter, eftersom hans vadar byxor var fyllda med Orklas Vatten.
Jag känner att laxen är kvar i andra änden av linan.
Nu har D. kommit upp på land och rest sig upp.
Jag räcker honom flug spöt och under tiden han slåss med laxen drar jag ner vadar byxornas hängslen en i taget medan D byter grepp om spöt.
Jag kavlar snabbt ner hans vadare så långt det bara går. Med mina händer försöker jag ösa ur vattnet så det plaskar och stänker vatten i nyllet på broder.D
Nu får det vara nog, jag får inte ur mer vatten ur vadarna varpå jag drar upp dessa till midjan på min fiske broder.
Laxen spänner och stökar så att det knakar i hans spö.
Fisken har stannat i början på nästa pool, Gropen.
Jag får den känslan att nu har broder D. alla möjligheter i världen på sin sida att fånga laxen.
Och det sa jag högt också........nu är det klart!!
Broder D ryckte till och blängde på mig med en blick som kunde få helvetet att frysa till is.
DET ÄR INTE KLART, INNAN DET ÄR FÄRDIGT!!!..... sa han med en kall röst.
Sedan följde den mest snopna finish jag varit med om i min lax karriär.
Broder D spände upp spöt i mot sig med kraft, samtidigt som han yttrade orden.......NU djävlar skall du upp!!!
Då hände det som inte får hända.....tafsen brast, slikt en pisksnärt for linan upp på land.
Broder D skrek ut sin ångest så att det ekade i dalgången. Allt blev tyst, vi stod länge och stirrade tomt ut mot älven som obehindrat flöt förbi. Vi spanade förgäves för att få se en sista skymt av laxen, men den var uppslukad och omhuldad av Orklas vatten.
Det här var bland de mest dramatiska lax matcher jag varit med om.
Denna episod berättar jag för att poängtera hur viktigt det är att ha en följeslagare när man fiskar.
Utgången av broder D´s svan hopp ner i Orklas vatten kunde ha gått riktigt illa, även fast det var ett stilrent dyk. Om olyckan varit framme och han hade slagit sitt huvud mot någon sten och dessutom varit själv, hade det inte varit bra alls.
Därför säger jag..., dela din glädje av fångad lax med någon. Det kan också vara lättare att komma över en tappad sådan.