Torneälven - Sveriges Goliat

Jag sitter bredvid en av mina bästa kompisar och det är länge sedan vi har träffats. Hon har det gott, kanske har hon det som bäst just nu?
Vi njuter av varandras sällskap. Ingen av oss pratar mycket, det är faktiskt bara jag som pratar något, då och då tackar jag henne för hennes givmildhet och det tror jag faktisk att hon uppskattar.
Med jämna mellanrum tar jag mitt tvåhands flugspö och går en sväng vid poolen. För det mesta händer ingenting, så jag gottar mig åt djurlivet och det trevliga sällskapet. Jag fiskar igenom poolen flera gånger, ser lax men ingen av dom tar flugan.

Linan dras med en smäll från rullen och rusar ut genom spöringarna. Tiden står stilla. Äntligen har en lax tagit min fluga, en personlig kreation jag bundit efter egna idéer under den långa vintern. Jag har knäckt koden.

Efter sju månaders kallvinter, med temperaturer ner mot minus 35 och 1½ meter snö, är det nu en befriande upplevelse att se älven igen, fritt rinnande mot Östersjön, världens största innanhav.
Hela vintern har vi läst fiskelitteratur och bundit flugor, under den mörka årstiden smakar också singelmalten som bäst, gärna serverat vid en öppen spis tillsammans med en bra kompis.
Under den mörka årstiden drömmer jag om fisket, speciellt fisket i juni. Då känns fisket vara som mest spännande, där en anledning är att det finns premiärnerver med i spelet. Nu kläcker många insektsarter ordentligt, både öringen och harren äter aktivt av alla dag- natt- och bäcksländor. Det är fest på vattenytan.

Det är under den här tiden som en annan firre kommer in i bilden. Denna kung av fiskar simmar hela vägen från uppväxtområdena mellan Tyskland, Danmark och Sverige. När den väl når älven har den ”bara” 30 mil kvar till sina lekområden.
Det handlar nu om laxen. Stor, stark och silverblank stiger denna mytomspunna fisk upp i älven. Ännu så länge har den möjligheter att nå sina lekområden, utan att stoppas av cementkonstruktioner och kraftverk.

Vi flugfiskare kommer nu ett steg närmare det vi har drömt om hela vintern. Torneälvslaxen är inte så lätt att ta på fluga. När den väl har huggit gäller det att hålla i, eftersom det ofast känns som man har krokat på en Audi tyska Autobahn.
Ett sådant efterlängtat lokomotiv lyckades jag få på kroken i somras. Det var en dag i mitten av juni vid pool 2 i Kengis i Torneälven. Som så många gånger förut satt jag och kokade kaffe, samtidigt som jag spanade efter nystiget silver.
 
Det är sällan tjockt med lax i älven, men det är nu som de största chanserna finns att få en riktig storlax att hugga. Varje år tas det också några kring tjugokilosstrecket och det finns större. 
Just som jag ska till att dricka mitt kaffe, ser jag fisken. Den står ute i kanten till hårdströmmen, i en liten blankfläck. Den visar sig flera gånger, riktiga ”head and tail”.
Efter en flukt i flugasken väljer jag till slut en 14 cm lång laxfluga vid namn Lögdegold. Jag knyter på flugan, tittar noga efter skador på tafsen. Allt ser bra ut.

Jag smyger ner till älvstranden, lite konstigt kan man tycka, för under juni månad kommer det mellan 500 och 800 kubikmeter vatten per sekund. Frågan kvarstår om man verkligen skrämmer fisken? Men jag har fått lära mig sedan barnsben att man ska smyga, så jag smyger.
Jag lossar flugan från sitt fäste i spöringen, gör ett kast på 5 meter, låter den fiska in till stranden, dra av en meter lina till och kastar på nytt. Jag gör detta ett par, tre gånger till. Plötsligt dras linan ur mellan fingrarna och försvinner nedströms.

Först kommer klumplinan, sen runninglinelinan och till slut backingknuten. Allt drar iväg i ett rasande tempo. Jag försöker febrilt att stoppa fisken, vrider bromsen på max men inget händer? Trycker handen hårt mot rullgaveln. Sekunden senare hänger linan slak. Fisken är borta.

Höll jag för hårt, gick den runt en sten, satt kroken dårligt? Tankarna är många och tomheten total. Var detta mitt livs fisk?  Jag vet inte om jag ska skrika eller skatta, känslorna är blandade. Jag vevar in och ser att den 0,45 mm tjocka tafsen har brustit?  Jag sätter mig ner, häller ljummet kaffe i kåsan och bara tittar på älven. Humöret blir bättre, allt eftersom mer kaffe hälls i. Jag fick ju faktisk laxen att ta just min fluga, alltså gjorde jag rätt. Jag kanske lyckas nästa gång.