Det är inte första gången som vattentornet i Lappträsk är rivningshotat. Förra gången räddade byns intresseförening kvar byggnaden genom att betala arrende till SJ, då var bybon Lennart Blom ordförande för föreningen. Men så småningom hade inte föreningen råd att betala arrendet längre och nu är byggnaden åter rivningshotad.
– Det vore synd om vattentornet ska bort, det är en unik byggnad som skulle vara värd att vara kvar. Den är i ögonfallande och ingen som passerar kan missa den. Den behöver lite restaurering och frågan är vem som ska ta över, inte minst då Haparanda kommuns kulturgärningar bara sträcker sig inom centralorten och mot Torneåhållet, säger Lennart Blom.
Rikt på minnen
Elisabeth Johansson och Mia Seppälä har växt upp i byn. De minns när de i skolan gjorde en film.
– Vi stod vid vattentornet och läste från ett papper om byggnaden, då gick jag i trean. Vi skrev också ned hur vi tror att byn ser ut om 40 år, undrar om det finns kvar. Vattentornet är ett historiskt minne och ett kulturarv, säger Mia Seppälä.
Elisabeth Johansson beklagar att allt fler gamla byggnader försvinner.
– Det blir ingenting kvar att visa till efterlevande. Jag har visat mina barn vattentornet och vi tittar alltid på det när vi är hit. Jag tycker att kommunen ska ta över vattentornet och förvalta det. Vattentornet är fint att se på och att minnas till och den är ju byggd i tegel så det är ju ändå hyffsat underhållsfritt.
Hon minns när hon som barn var in i vattentornet.
– Det var väldigt spännande. Om vi ska få igång turistverksamhet så behövs byggnader längst järnvägen, vad ska turisterna annars titta på och det här är en historisk byggnad.
Hon tänker att det kanske till och med skulle gå att göra ett litet hotell.
– Det vore väldigt charmigt, lite som tree hotell men ett vattentorn. Det borde gå att kulturmärka vattentornet, säger Elisabeth Johansson.
Synergieffekter
Inte långt från Vattentornet ligger stenåldersbyn Saivaara som Arne Hällefors vurmar varmt för. Han ser synergimöjligheter om turistverksamhet kommer igång på den gamla järnvägsbanan med dressinåkning, körning med häst och vagn, pilgrimsvandringar och mycket annat och då anser han att vattentornet behöver finnas kvar.
– Det är ett spöklikt monument över en svunnen tid. Våra förfäder var med och byggde detta och det föreslås nu gravsättas med kall hand. Om allt rivs finns ingen mening att försöka utveckla turism i området, säger Arne Hällefors.