Caroline Essenberg var 33 år då hon upptäckte knölen i bröstet.
– Det var en dag i november förra året när jag stod och borstade tänderna som jag såg i spegeln att ena bröstet såg annorlunda ut. Jag kände en tydlig knöl, men det var inte som att det buktade ut, snarare att det gick inåt litegrann, berättar hon.
Caroline gick ut till sambon som satt i vardagsrummet, även han kände tydligt knölen och dagen därpå ringde Caroline till sjukhuset.
– De sägs att det tar lång tid att utveckla cancer, men jag har ingen känsla av att den där knölen fanns där bara någon vecka tidigare. Att knölen var ytlig och låg nära huden gjorde att det var lätt för mig att upptäcka den.
En vecka efter telefonsamtalet var det dags för läkarbesök och det var en nervös Caroline som åkte iväg till sjukhuset.
– Själv tänkte jag direkt att det var cancer, men alla som jag pratade med menade att det är ovanligt med cancer i min ålder, så att det mest troligt var något annat. Men jag kunde inte släppa det och jag var väldigt orolig av att inte veta, för mig var det jättejobbigt.
Läkaren som hon träffade undersökte brösten och sedan gjordes en mammografi och ultraljudsundersökning, under vilken det även gjordes en biopsi på knölen som skickades för analys.
– Det var under det här besöket som jag verkligen fick bekräftat att det var en knöl som inte skulle vara där. Och även om jag inte fick något svar på vad det var då, så sa läkaren att de ville plocka bort den även om det var något godartat, berättar Caroline.
Det tog en vecka att få svar, dagar som kändes långa och var fulla av oro.
– Jag hade ju fått konstaterat att det var en knöl som måste göras något åt. Jag försökte läsa på om hur en bröstcancer kan kännas och försökte lista ut hur en godartad tumör känns i förhållande till en elakartad. För mig var det ett sätt att försöka bearbeta det som hände då. Samtidigt finns det ju inget sätt att få reda på vad som är cancer förutom att göra biopsin. Jag hade ett behov av att läsa på mycket om olika bröstsjukdomar, samtidigt som jag kunde känna att det var dumt att läsa för mycket om cancer om det ändå inte var det som hade drabbat mig.
Ytterligare en vecka senare var det dags för återbesök, och få reda på vad alla undersökningar visat. Caroline bestämde sig för att inte ta sig med någon som stöd.
– Läkaren sa att det var cancer men han kunde inte säga så mycket om vilken typ det var eller hur man skulle behandla den. Först var tumören tvungen att opereras bort och analyseras innan man beslutade sig för vilken efterbehandling som skulle sättas in. För min del blev det hela apparaten så att säga. Vid operationen tog de bort tumören, sedan har jag fått både cellgifter och strålning. Nu får jag en antikroppsbehandling under ett år och en antihormonell behandling i totalt fem år.
Det har varit en tuff tid på många sätt, och behandlingen har satt sina spår men Caroline har så smått under hösten återgått till sitt jobb.
– På sätt och vis har jag återhämtat mig men det känns att jag fortfarande är påverkad av alla biverkningar. Just nu jobbar jag 25 procent, det känns bra att få något annat att fokusera på en liten del av dagen och ta plats i vardagslivet igen och att finnas med i ett sammanhang i stället för att gå runt och känna sig sjuk hela tiden. Det är skönt för det mentala att jobba, men det är fortfarande påfrestande för kroppen så det här är på en lagom nivå än så länge.
Under sjukdomstiden har hon fått stort stöd från såväl sambo som familj och vänner. Dock har hon känt sig ensam i sjukdomen, något som fick henne att söka sig till bröstcancerföreningen.
– Jag känner ingen i min egen ålder som drabbats av bröstcancer och känner mig väldigt ensam i sjukdomen. Så det känns viktigt att få prata med andra som har varit med om samma sak. Även om jag får bra stöd från familj och vänner är det svårt att sätta sig in i hur det känns om man inte varit med om det själv.
Och även om det är ovanligt att få bröstcancer i unga år vill Caroline uppmana alla kvinnor att regelbundet undersöka sina bröst.
– Cancer kan drabba vem som helst, och om man undersöker brösten regelbundet så märker man lättare om något känns annorlunda. Om man hittar något som känns konstigt tycker jag att man snabbt ska få det undersökt av en läkare, om man väntar finns risken att tumören hinner växa och sprida sig