Tidningen har berättat om Kalixbon Marita Platemark, 71, som separerat från sin sambo och de senaste nio månaderna bott i en stolpboda och senaste dygnen – i bilen. Hon kunde inte få en lägenhet på grund av skulder, men när hon bad om hjälp hos Kalix kommun hänvisade de henne till vandrarhem.
Socialchefen Anna-Lena Andersson vid Kalix kommun menade att bristen på bostäder är ett problem och att socialtjänsten är i behov av ett hundratal lägenheter.
– Det är brist på bostäder för alla i Kalix och vi, socialförvaltningen, bygger inga bostäder. Vi slåss förtvivlat för den lilla människan men bostadsbristen försvårar enormt för oss, sade Anna-Lena.
Nu vittnar även tjänstemän inom socialtjänsten i andra kommuner ute i länet att bostadsbehovet är större än tillgången.
– I början av året hade vi behov av nio lägenheter, under förra året omsatte vi ett hundratal lägenheter, säger Annika Klefsjö, verksamhetschef vid individ- och familjeomsorgen i Luleå kommun.
Av dem som saknar lägenhet är det i första hand brukare som av olika skäl inte har möjlighet till ett första hands kontrakt.
– Exempelvis kan de ha blivit vräkta flera gånger på grund av störningar eller obetalda hyror. En annan målgrupp är kvinnor med eller utan barn som utsatts för våld. Det är i första hand de vi hjälper med bostad, fortsätter Annika.
För att lätta upp situationen kommer kommunstyrelsen under våren ta beslut om att öka de sociala insatserna för att människor lättare ska få förstahandskontrakt.
– I dag har vi ungefär 80 människor som uppfyller kraven för ett första handskontrakt, men som inte får det. I stället bor de i så kallade övergångslägenheter. Vår målsättning är att minska det antalet genom att öka de sociala insatserna, fortsätter Annika.
Även i Kiruna anses bostadsbristen ställa till det för utsatta som inte lyckats få egen bostad. Men läget har lättat något jämfört med hur det såg ut för några år sedan.
– Vi upplever att nöden bland våra brukare har minskat något, både på villor och lägenheter. Men vi har fortsatt en svår bostadsmarknad och de lägenheter som finns är ofta dyra eller vikta åt företag, säger Jenny Lindberg, avdelningschef vid IFO i Kiruna kommun.
Även om situationen har varit pressad, har det genom åren varit väldigt sällsynt att brukare har hamnat på gatan.
– Vi ska säkerställa att alla Kirunabor har ett tak över huvudet. Det löser vi genom att erbjuda akutplatser vid nöd, fortsätter Jenny.
Detsamma gäller i Luleå, även om det oftast blir provisoriska lösningar.
– Oftast löser brukarna det på annat håll genom vänner eller släktingar. Men även vi har ett akutboende att ta till, säger Annika Klefsjö vid Luleå kommun.