Rovdjursersättningen till Sveriges samebyar är klar, där 51 samebyar i år får dela på 53 miljoner kronor, en något lägre siffra än i förra året. Stefan Forsmark, näringshandläggare på Sametinget menar att ersättningen sjunkit ett par miljoner de senaste åren trots att skadebilden fortfarande är stor.
– Ersättningen täcker inte skadebilden. Det är bara att konstatera att det är baserat på själva inventeringen. Men stora delar av Norrbotten har inte kunnat inventeras på grund av svåra förhållanden, och då är det främst inom järvinventeringen det har varit stora problem.
Det verkar ha varit så i flera år?
– Man kan säga att det har varit så de nya inventeringsinstruktionerna kom till. Det har blivit svårare att inventera, det krävs mera än tidigare för att kvalitetssäkra föryngringar, och då har klimatförändringar försvårat möjligheten till att inventera, säger Forsmark.
Före de nya inventeringsreglerna menar han att det inte krävdes lika stor omfattning när en föryngring skulle kvalitetssäkras.
– Det räckte med att man åkte ut en gång, och under den gången kunde man kvalitetssäkra. Nu måste man åka ut flera gånger, och då blir det svårare bland annat med tanke på att vädret kan slå om ganska fort.
Allra mest fick Tåssåsens och Vilhelmina norra sameby. I Norrbotten fick Talma sameby högst ersättning. Minst ersättning i länet fick Slakka sameby.
Vad borde beloppet legat på?
– Det är mycket svårt att säga, eftersom renskötselområdet består av fem län och det kan finnas väldigt stora variationer mellan länet, till exempel om man haft mycket skyddsjakt. Så det är svårt att säga varför ersättningen är som den är, säger Forsmark.
emma.eriksson@nsd.se