Fjällen är Andreas Linds andningshål i livet.
Det är en vacker dag i slutet av augusti, efter flera dagar av blåst och till och med snöfall visar sig fjällvärlden från sin bästa sida.
– Det är nästan vindstilla och solen skiner. Jag sitter och tittar ut över en jokk. Jag har fiskat i en timme. Vad sjön heter? Nejnej, man avslöjar aldrig sina fiskeställen, skrattar Andreas Lind och säger att vattnet är rikt på öringar, men än så länge har bara småfiskar nappat.
Strax ska han göra upp en eld, fixa lunch och koka kaffe.
– Fjäll och hav är mitt andningshål i livet och elden är central. Ibland känns det som att jag åker och fiskar bara för att få sitta och titta in i en eld.
En kaffetår vid en jokk full av fisk - drömtillvaron för Andreas Lind.
Andreas Lind har tidigare bland annat varit vd för Norrbottens handelskammare och kommunchef för Piteå kommun. Nu har han gjort sin första vecka som stugvärd på Sveriges högst belägna fjällstation – Låktatjåkko, som ligger 1228 höjdmeter över havet.
– Det har varit intensivt och jättekul. Jag får möta gäster från alla håll i världen. Som stugvärd är man allt i allo och fixar allt ifrån städning till bäddar och matlagning. Aldrig hade jag trott att jag en dag skulle servera mat som jag själv tillagat till betalande gäster. Det var en stor skräck, haha, men gästerna var snälla och berömde maten.
"Aldrig kunde jag drömma om att jag skulle servera mat som jag tillagat till betalande gäster", säger Anderas Lind.
På menyn för kvällen stod ren med ugnsbakad potatis, svampsås och grönkålschips.
Under arbetsveckorna bor stugvärdarna i pigkammare bakom köket och under sin lediga tid bor de i Björkliden. Vandringen till jobbet är en mil lång och bjuder på en stigning på 800 meter. Den tar i runda slängar tre timmar.
Låktatjåkko fjällstation – Andreas Linds nya arbetsplats.
Den klassiska Låktajåkko-våfflan som Andreas Lind numera tillreder.
– Vissa gäster springer upp, andra cyklar och några av mina unga kollegor går på två timmar. Med mina 46 år är jag äldst i gänget och förundras över hur proffsiga mina 25-åriga medarbetare är. De kan mycket mer om jobbet som stugvärd än jag. Det är så kul att lära sig av dem.
Andreas har drömt om att jobba som stugvärd ända sedan han som barn vandrade längs Kungsleden, från Kvikkjokk till Saltoluokta, med sin farbror.
– Det var så fint att se hur stugvärdarna hjälpte andra att få en bra upplevelse. Sedan dess har jag tänkt att jag någon gång vill jobba i fjällen. Under min tid som vd för Swedish lapland sneglade jag på STF:s stugvärdsutbildning, men jag fick aldrig tillfälle att gå den.
Vy från pigkammaren på Låktatjåkko i solnedgång.
Även om det inte tidigare blivit något fjäll-jobb för Andreas Lind så har han regelbundet besök fjällvärlden tillsammans med familj och vänner.
– I våras när jag fick gå från Piteå kommun var en av mina första tankar att nu kanske läget är det rätta att jobba som stugvärd. Sedan öppnade sig möjligheten då det uppstod en lucka i schemat när en av stugvärdarna i Låktatjåkko skulle börja studera.
Nu varvar han serviceyrket med lediga dagar vid jokkar och fjäll – en tillvaro som bjuder på närvarokänsla både under jobb och vila.
– Det är en kontrast mot de jobb jag haft tidigare. Man får direkt feedback för det jobb man gör, det är verkligen här och nu.
"Det här är meditation för mig", säger Andreas Lind om fjäll-livet.
De lediga dagarna ger tillfälle till reflektion. För Andreas är vistelsen i fjällen meditation och en uppladdning inför hösten. I slutet av oktober väntar ett nytt uppdrag i Luleå. Hans nya roll är ännu inte officiell.
– Jag har en rolig höst att se fram emot, jag kommer att jobba med utvecklingsfrågor som jag brinner lite extra för. Jag kan förhoppningsvis inrätta mitt liv så att jag kan jobba som stugvärd fler gånger.