Det är fem år sedan Bertil Sandqvist, 68, och hans sambo blev fast boende i Kvikkjokk. De bor efter vägen ned mot båtplatsen, strax nedströms där Tarraälven och Kamajokk skapar sjön Saggat och Lilla Lule älv börjar.
– Det är fantastiskt fint här och jag förstår verkligen att det finns ett stort intresse att utveckla byn. Jag tycker det är positivt att man bygger stugor, säger han.
Numera bor bara drygt tiotalet innevånare i den klassiska men lite bortglömda fjällpärlan tolv mil väster om Jokkmokk. Byn har anor från 1600-talet och har bland annat hyllats av legendariske naturforskaren Carl von Linné.
Men när Jokkmokks kommun nu drar nytt VA-system hakar entreprenörer på. Stugor byggs och en expansion står dörren.
– Det kanske blir lite mer liv och rörelse och ruljangs här, man kanske rent av kan få till en kiosk eller mindre affär igen så man kan få sig en hamburgare och köpa lite mat. Det har jag ingenting emot, säger Bertil Sandqvist.
Däremot är han kritisk till att alla ägare av detaljplanerade tomter som sedan tidigare inte anslutit sig till VA-nätet måste betala en anslutningsavgift. För en normalstor tomt på cirka 1000 kvadrat blir det 90 000 kronor plus årsavgift (se annan artikel).
– Jag är medveten om att det är ett standardförfarande men det känns inte bra. Vissa har grävt egen brunn och är nöjd med det, andra vill bara ha det enkelt med ett utedass. Sedan finns det de som köpt upp flera tomter runt om sin egen för att slippa en massa stugor i närheten. Man kan ju tycka vad man vill om det, förstås, men de har ju rätt att göra så. Jag tror det är sju, åtta stycken av de som tvångsansluts som inte har någon tanke på att göra någon byggnad. Nu måste alla betala stora pengar. Många kan tvingas sälja.
En av dem är Bertil Sandqvists sambos dotter.
– Det är ju ett arv som hon fått från sin mors mor. Nu måste hon betala eller sälja tomten. Jag vet inte hur det kommer att bli.
Sandqvist konstaterar även att VA-bygget skapar stora sår i Kvikkjokks natur.
– Det tar lång tid innan det ser bra ut igen. I vissa fall kommer det aldrig att växa igen. Det är viktigt att kommunen gör det på ett så hänsynsfullt sätt som möjligt.
Sandqvist är även kritisk till hur husvagnscampingen sköts. I dag hyr kommunen ut den till en privat förening och platserna är vikta för föreningens medlemmar.
– Om kommunen nu vill göra en turistsatsning så borde ju campingen vara öppen för turister. Kommunen exproprierade marken för 40-50 år sedan med den tanken. Vill man inte använda den på det sättet så borde man ju ge tillbaka marken till de som ägde den.
Han räds dock inte den förändring som Kvikkjokk kan stå inför i form av ökad skotertrafik, exempelvis.
– Runt påsk så är det ju hundratals skoteråkare här. 95 procent av dem sköter sig, de använder skotern till utflykter och turer. Sedan finns de här "trimpiporna". De för ett jäkla liv och ställer till det för alla, säger Sandqvist, och syftar på de trimsystem som vissa skoteråkare använder sig av för att höja effekten på skotern.
– Det måste hållas efter bättre. Men annars tycker jag att fjällvärlden är stor och att det finns plats för alla.
Helena Adolfsson oroar sig dock för utvecklingen. Hon driver turiststationen sedan sex år tillbaka och har turismen som en stor del av sitt leverbröd sedan 20 år tillbaka.
– Den här utvecklingen med fler fritidshus är inte vad byn behöver. Den skapar ökad motorisering i form av skoter- och fyrhjulingstrafik. Det blir slitage och förstörelse. Jag vill hellre se en utveckling mot ekoturism men den missgynnas av det här. Det är där en ekonomiskt hållbar utveckling finns. Besökarna blir fler och de vill ha det genuina och det orörda.
Adolfsson tycker inte att de nya fritidshusen som byggs passar in i Kvikkjokk.
– Man gör hyggen och smäller upp vräkiga jättekåkar som förfular. Jag tror inte heller att det blir mer ruljangs i byn eller att vi som bor här gynnas. De som kommer hit har med sig det i stort sett allt de behöver.
Enligt Adolfsson finns planer på att utveckla turiststationen, bland annat genom att ha öppet även under midvintern. Hon vill att Jokkmokks kommun ska exploatera Kvikkjokk med försiktighet.
– Jag önskar att man tänker till om vad man vill med Kvikkjokk och tar fram en plan för framtiden som är hållbar och som värnar om känslan i byn. Man talar om att Kvikkjokk är en oslipad diamant. Vad är då en slipad diamant? Är det att göra om Kvikkjokk till en fritidshusby?