Mikael Wiehe har just klivit ur turnébussen som tagit honom från Umeå till Luleå när Norrbottens Media träffar honom på Kulturens hus restaurang. Turnén flyter på, berättar han.
– Det har gått bra, bara nåt ställe i Danmark där det inte kom så mycket folk.
Turnén når utöver Sverige tio datum i Danmark, respektive Norge.
– De kommer och lyssnar på Dylanlåtar som vi sjunger på Svenska. Där säger publiken att ”svenska är ett mycket bättre språk att sjunga Dylan på”. Jättekul, tycker jag.
Men han är också Sveriges mesta Dylantolkare. Drygt 60 låtar är översatta, enligt honom själv. Jag frågar om han märker av ett ökat intresse för Dylan de senaste åren, med tanke på Nobelpriset han tilldelades 2016.
– Det är inget jag märker av på konserterna. Men jag hoppas att ett intresse håller i sig, för jag vill gärna ge ut en bok. Antingen översättningar bara med Dylan, eller med andra som jag översatt, som Waits och Cohen.
Samarbetet med Ebba Forsberg har utöver Dylan rört just Tom Waits och Leonard Cohen. Oftast är det Ebba som väljer ut de låtar hon vill ha översatta.
– Hon är en fantastisk sångerska, till att börja med. Men hon väljer också låtarna hon ska sjunga med stor omsorg, ofta beroende på var hon är i livet.
Du har översatt honom massor. Hur är det att sjunga Dylan?
– Det känns precis som att sjunga mina låtar, i och med att det är mina översättningar. Jag gör de ju lite till mina eftersom jag jobbar med dem så pass mycket.
Även Dylan själv har ägnat sig åt tolkningar av amerikanska standards – främst Frank Sinatra – de senaste åren. Det roas Mikael Wiehe av.
– Jag tycker det är jätteroligt att höra det, en och en halv gång, om man säger så. För alla har ju gnällt om att han inte kan sjunga. Sedan visar han ju att han kan sjunga fint när han har lust. ”Där fick ni” tänker nog den lille Dylan (skratt).
För sju år sedan gav Bob Dylan ut den fjorton minuter långa låten ”Tempest” från skivan med samma namn, som handlar om ett sjunkande Titanic. Ett ämne som Mikael Wiehe besjöng redan 1978.
– Jag har letat den där låten. Vad heter den? frågar han
”Tempest”. Vad tänker du om att han inkräktar på dina ämnesval?
– Att det är kul att vi kan utbyta idéer! (skratt)
Men Bob Dylan känner till dig? Berätta om det.
– Han såg mig på TV för länge sedan. Jag tror det var slutet på 70-talet… Han ska ha suttit på sitt hotell och sett mig sjunga ”It’s all over now baby blue”, översatt till svenska. Sedan på sin konsert dagen efter sa han att "jag önskar jag kan göra den här låten lika bra som killen jag såg på TV igår". Det var ju snällt av honom. Sedan ett par år senare gjorde jag en Dylanplatta på svenska med mycket syntar och så där… I en intervju med en tysk tidning sa han ”Det är någon kille i Norge som gjort en platta med mina låtar med massa syntar. Det låter förjävligt”.
Samtalet glider över i ett kulturbråk som utspelade sig i Arjeplog för nio år sedan, där Mikael Wiehe var inbokad för en spelning på Arbetarrörelsens dag. Konserten ägde rum inför valet, och Mikael Wiehes vänstersympatier passade sig inte på en scen när skattebetalarna ska vara med på notan, tyckte kritikerna.
Det slutade med att Arjeplogs kommun och landsting drog tillbaka de tänkta bidragen till konserten.
Vad tänker du om det idag?
– Det lämpar sig nog inte för tryck, säger han och skrattar.