I helgen var det dags för sikfest vid Kukkolaforsen.
Från en scen hälsade Svante Spolander besökare välkomna för att sedan berätta lite historia bakom firandet. Traditionen sträcker sig långt tillbaka i tiden och är en hyllning till sikens ankomst.
– Det är inte någonting som människan hittat på utan det är naturens rytm, förklarar han.
– Siken kommer och vandrar den här årstiden och då samlades folk. Det blev som en marknadsplats, folk visste om att här kunde de få färsk sik.
I området vid Kukkolaforsen luktar det halstrad sik. Vid en eld står Mathias Spolander och halstrar fiskar som snart kan serveras till hungriga besökare. Han är i dag en av personerna som i dag driver Kukkolaforsen turist och konferens, och siken är något han vuxit upp med.
– Sik kan man äta varje dag. Äter man lax två dagar en vecka vill man inte äta lax på ett bra tag, men sik kan jag äta sju dagar i veckan, jag blir aldrig less på det, säger han.
Totalt räknar Mathias Spolander med att det kommer gå åt drygt 350 sikar under helgen.
Två av dem ligger framför Maj-Britt och Thomas Anttila. De har rötter i Tornedalen men Maj-Britt bor i Luleå och Thomas är på besök från Stockholm.
När vi ses har de slagit sig ner vid ett bord med utsikt över forsen.
– Det är inte så ofta man får tag på det, säger Maj-Britt om den halstrade siken.
– Och så är det ju gott när det är så här varmt. Det kommer ju direkt från grillen, tillägger Thomas.
Familjen Hamberg, från Boden, bestående av Stefan, Roberta och Amanda besöker sikfesten för första gången. Det gör de tillsammans med Robertas släktingar Erica och Margaritha Liddicoat som kommit på besök från USA.
– Vi måste ju visa dem Norrbotten och vad som finns här, så vi tänkte att då åker vi hit i dag för vi har hört talas om sikfesten, säger Stefan.
Framför sikhalstringen står Roberta med sina släktingar och tittar på.
– Det är jättetrevligt, jätteroligt, säger hon om tillställningen.
Några som däremot är veteraner när man talar om sikfest är Ruth och Einar Granström som bor i närheten. De räknar att de varit på festligheterna drygt 50 respektive 70 år.
– Det är tradition, även om det är en enklare version än vad den var förut. Det här är ett måste, säger Ruth om att år efter år besöka sikfesten.
– Det är en hyllning till siken, fyller Einar i.