Social välfärd? Jo pyttsan. I Svea rike finns inte längre någon god, väl, färd att tala om. Den resan har svåra hål och stora frågor i sig. Vad ska vi med ett gemensamt samhälle till om inte alla hjälper till?
Vi lever i egoismens och bekvämlighetens tid. Sköt du ditt Netflix så sköter jag mitt. Jag vill inte betala mer än jag måste och tycker det är toppen med skitig import från låglöneländer och miljöovänliga transporter. Det är grejt! Då kan jag spara en större peng till semestern i bortre Indonesien, dit jag givetvis flyger.
Kom igen nu Sverige! Bättre kan vi. Skjut till någon mer skattekrona per person och se till att vi får en stabilare välfärd. Vem vill inte se en bra skolpolitik och en vårdsektor som är bra för både de som vårdas och de som arbetar i den? Tak över huvudet och behandling till missbrukare samt de med psykisk ohälsa vilka i dag slussas hit och dit och in och ut, faller mellan stolarna (bokstavligen), göms och glöms. Vem vill inte se att vi hjälper dem bättre?
Men det är klart. Det handlar om pengar. Dels om hur mycket vi anser att det gemensamma samhället ska få ta ur var mans och kvinnas ficka, dels om inställningar. Att jobba sig fram på egna vingliga ben är ingen lätt lek. Det finns ett köptryck, en "du-bör-ha-ett-repspektabelt-boende"-hets, en "min bil är större än din bil"-hets som vi måste sluta med. För vi går sönder, och jorden med. Alla beslut börjar inom dig själv. Det är du som styr skutan. Ingen annan. Hur vill du då vandra och vilka röstar du på för att vandringen ska ligga i linje med det du anser viktigt?
I höst har vi sett många vandringar, allt från proteströrelsen där "Vi måste tänka på klimatet" varit budord, till barn och föräldrar i Luleå som skrikit att de vill ha sina byaskolor kvar. Politikerna lyssnar, med all säkerhet. Men på vem, och varför? Gör de allt som står i deras makt för att göra budgetar så rättvisa som möjligt? Jag hoppas det. Finns den människan som väljer att engagera sig politiskt för att vara orättvis? Trump tangerar väl att vara en sådan kan jag tycka, men har vi små trumpna Trumpar i Norrbotten? Jag vet inte.
Det jag vet och det jag ser är samhällen som blöder. Vi får inte välfärden att rulla i bra spår. Så, vad att göra? Jag säger; höj skatten eller blöd! Vi måste ha mer klirr i kassan samt folk vid makten som tar hand om klot och människor på kloka, rättvisa, smarta vis. Men för det behövs fördelningspolitik i sin rätta kostym. Jag undrar varför inte förmögenhetsskatten införs igen? Ni vet, den där som de med riktigt feta plånböcker "drabbades av" fram till 2007 då Sverige valde avskaffa den. Den hade då funnits i en evighet och blev i slutet av 1800-talet uppdelad i olika skatter. Det har med åren blivit bland annat inkomstskatt och fastighetsskatt. Men 2002-2004 var golven för förmögenhetsskatt 1,5 miljoner för singlar och 2 miljoner för samboende medan den sista tiden, alltså till och med 2006, var golven 1,5 respektive 3 miljoner. Klart borgarna ville ha bort allt sånt skattetrams 2007 när förmögenhetsskatten försvann.
Det är i dag främst socialistiska partier som driver frågan av förmögenhetsskatt utifrån fördelningspolitiska perspektiv. Jag ställer mig i det ledet. Men, viktigt att säga är att det är vi alla som ska bidra mer, om än de rika måste betala en större del av kakan. Är det inte det vi vuxna lär barna? Paulina har tio kakor, Albin bara två. Klart hon ska dela med sig. Jo.
Dags bete sig som vuxet folk.