En afton, när jag flanerade på gatorna i den pittoreska nyzeeländska orten Lake Taupo på Nordön, lockades jag till en speciell konstutställning. Salen fullständigt prunkade med konserverade eller uppstoppade öringar. Det tycktes vara en diger samling från framför allt amerikanska och nyzeeländska världsmästare i genren. Visst var det snygga jobb, men Torbjörn Figaro, boende i byn Hallen norr om Nordmaling i Västerbotten, skulle ha sopat golvet med de alla.
Jag träffade honom av en slump och någon tid senare styrde jag söderut för att hälsa på. Kaffet kom fram och sedan var den natten räddad. Snacket gick som brukligt hos skogsfolket, med galna älgjakter, stortjädermöten, fiskefabler och annat trevligt. Han berättade om sina drömmar att kunna sjösätta en mer gedigen service inom vildmarkssektorn. Jag kände direkt att hos den mannen satt ingenting fast, sådant man känner när man träffar en likasinnad.
Väggarna dignade av fantastiska konstverk designad Figaro, allt från uppstoppade fåglar och fiskar till handgjorda kåsor och magiska knivar. På den tiden hade han också odlingsdammar med uppväxande regnbåge och en del röding. Det mesta såldes till behövande fiskevårdsföreningar. Riktigt intressant blev det då han berättade om några förtäckta tjärnar i stora skogen, där han hade satt ut egenodlade rödingar och öringar för hugade flugfiskare.
Tänk att få tillfället att svinga en fluga i ett storskogens ögonblänk, en vildmarkens finaste sjö, med lekfulla knipor i viken och sporadiska plaskvak ute på blankan. När en riktigt stor röding till slut knep min lilla fluga av modellen myggpuppa, förstod jag det gedigna och kunniga arbete Torbjörn hade lagt ner på sin entreprenörverksamhet. Känslan fanns att jag fiskade på Torbjörns vänner, eftersom han hade odlat fram fiskarna den långa vägen från ägg till fullvuxna. Verkliga rariteter med andra ord.
Kvällssnacket gick kring flugfisket, entreprenörskapet, slöjden och framtiden. Han hade verkligen många järn i elden, där allt tycktes vara möjligt. Numera är han en framgångsrik och synnerligen personlig arrangör av fisketurer och konferenser med naturtema. Bättre än så blir det inte. Jag har ibland engagerat guider under mina utlandsfisken och vet att guidens läggning är närmaste vägen till personlig framgång. Imponerande är också hans sätt att slöjda och stoppa upp djur.
Den där oerhört svåra konsten att överföra direkta synintryck till handens perfektion är få förunnade att äga. Detta var något jag tänkte på den där gången jag avsynade öringarna på konsthallen i Lake Taupo.
Enligt mitt öga hade ingen av fiskarna riktigt naturtrogna former och färger. Tobbe skulle ha varit med den gången, den moraliska världsmästaren från den norrländska storskogen.