Med sikte på nästa varmkorvskiosk

Ni vill ju inte läsa om hur uuuuuunderbart jag haft det i sommar. Hur vi var fem veckor i en söt gammal släktstuga vid havet, hur måsarna skrek, hur ungarna fick springa barfota och leta hallon. Och ni vill definitivt inte läsa om hur hela familjen åkte till farmor Göteborg och hade storstadsliv. Ni vill ju läsa om allt det där andra.
Om stressen, svetten, och allt det där som inte är uuuuunderbart. Well, here it comes;
På grund av alla uuuuuunderbara upplevelser och resor så låg det bara några sandkorn i plånboken i slutet av semestern. Operation spara inledd. Full styrka.
Vi hade helt olika ståndpunkter här, jag och maken. Jag tyckte att operation spara innebar att vi under vår bilfärd upp till Kiruna från Härnösand skulle äta varmkorv på mack till middag istället för hamburgare på sunkkrog.
Han tyckte att operation spara innebar att man går ut i skogen, tänder gasolköket och lagar frystorkad mat. Jag och barnen protesterade. Han lyssnade inte. Han satt vid bilratten. Han körde vart han ville.
Så vi fick kliva ur bilen någonstans i den Norrländska skogen och det råkade var mitt i ett skjutfält.
Nej, snålheten får inte bedra visheten, två barn lyftes in i bilen igen.
Nästa stopp. Skjutområde igen.
Tredje stoppet. Inget skjutområde. Vi gick en bit med packning och höll goda miner. Hungriga barn. Rätt så hungrig mamma. Men vad värre är: Hungriga mygg och knott.
Maten blev klar. Spagetti och köttfärsås som smakade tomat och barr. Det var svårt att gapa utan att få i sig extra proteiner i form av flygfän. Så kom den där äckliga frågan; Om man råkar käka ett mygg som sugit blod från någon äcklig typ, vad händer då?
Jag försökte vara positiv och mata barnen och barnen var modiga och duktiga. Vi klagade inte. På något sätt hade jag och barnen bestämt oss för att vara tålmodiga och vi grinade inte över värmen som höll på bränna av håret, vi klagade inte på myggen, vi klagade inte på myrona som åt upp vaderna, vi klagade inte på maten, på det ljumna vattnet, vi nöjde oss med att sitta på grus och barr och harskit. I näsan krypte det någon insekt.
Sen tog ett-åringen en stor näve grus och myrkiss och slängde ner det rakt i maten. Inte klaga. Det går att skrapa bort sten från spagetti.
Maken hade liksom hela tiden bara väntat på att vi andra i familjen skulle bryta så han fick säga OK, jag ger mig, jag är snäll, vi äter varmkorv fast vi lika gärna kan äta frystorkad mat här i skogen. Men inget gnäll och han kände sig besegrad och insåg att det var en mycket dålig idé. Han tog matkastrullen, hällde ut käket till älgen Hälge, packade ihop kök på en nanosekund, packade in två barn och fru i kombin och satte sig i bilen med sikte mot nästa varmkorvs-kiosk.