Nautanens gruvområde ska saneras

Nautanens gruvområde, en mil öster om Koskullskulle, ska efterbehandlas och saneras. Syftet med saneringen är att ta bort gamla föroreningskällor så att kopparhalterna i mark och vatten minskar. Vattenkvaliteten i Imetjärvi, Norra sjön och Imetjoki ska förbättras, vattenorganismer och fisk ska återhämta sig. Slagghögar ska tas bort, det är där urlakning av föroreningar sker. Bolidens Aitikgruva gör jobbet eftersom de har kunskaper och metoder för att ta hand om kopparförorenad jord. Transporter och lastning ska ut på anbud.
Djupa gruvhål
- Nu ska frågan upp för tillståndsprövning. Tanken är att restaurera området och dra om en bäck som är starkt förorenad av kopparvarv, så att bäcken får tillbaka sin ursprungliga sträckning. För ett par år sen har Aitik tagit bort cirka 100 000 ton varp som sedan anrikats i Aitik, egentligen är det fortsättningen på detta, säger miljöinspektör Lars Tano, i Gällivare kommun.
Kulturvärdena i området ska bibehållas även om det blir begränsad tillgänglighet under nästa barmarksperiod.
Nautanen är ett populärt utflyktsmål. Djupa gruvhål minner om den tid som varit. Grubrytningen var i gång mellan 1900-1907. Här bodde 400 människor i ett komplett gruvsamhälle med Folkets hus, badhus, skola, affär, Post och bryggeri.
Maxgruvan var den största och rikaste fyndigheten i Nautanen. Här fanns fem gruvor och de underjordiska gruvtunnlarna sträckte sig hundratals meter under marken. Mariagruvan hade en 115 meter lång ort. I Nautanen bröt man koppar, men fyndigheten var mindre än man trott och gruvsamhället lades ner efter sju år.
Här finns husgrunder kvar och skyltar som berättar om den tid som varit. Det fanns ett 30-tal arbetarbostäder och två ungkarlsbaracker. Varje lägenhet bestod av ett rum och kök med egen trädgårstäppa. Hyran var 6:50 per månad. En dagsförtjänst fyra kronor. Guldgrävare Lars Björkqvist från Värmland upptäckte kopparfyndigheten 1898. Aktiekapitalet vid starten var en halv miljon kronor.
Kalle Stins blev kvar
I Nautanen fanns en komplett gruvanläggning, med kraftstation, malmkross, sovringsverk, smälthyttor, brikettverk, smedjor och linbana till Koskullskulle. När samhället monterats ner såldes anläggningen som skrot till Johanssons skrotaffär i Sundsvall för 50 000 kronor. När Nautanen avfolkades vägrade en familj att flytta. Kalle Stins med fru Emma bodde ensamma kvar i det spöklika gruvsamhället fram till år 1935.

Nautanens gruvområde ska saneras

Nautanens gruvområde ska efterbehandlas och saneras från förorenad koppar. Varphögar ska tas bort och en bäck ledas om. Arbetet beräknas komma i gång sommaren 2010 och innebär begränsad tillgänglighet för kulturturismen i området.