Pajala kommun sitter i en dålig ekonomisk sits. En del nämnder går redan med stora underskott och befolkningen väntas minska med ungefär 100 invånare per år, vilket betyder att smärtsamt stora skatteintäkter går förlorade. Något var tvunget att göras. Att förändra skolstrukturen och flytta högskoleklasser från byar in till centralorten var en sak. Att stänga badhus var en annan.
I december 2015 stängdes badhuset i Korpilombolo. Trots flera träffar, där politiker och tjänstemän försökte lösa ekonomin tillsammans med representanter från byn, gick det inte att komma till någon överenskommelse för att få behålla badhuset. Nu står det tomt, skoleleverna bussas till badhuset i Pajala och kommunen gör en årlig besparing på omkring 330 000 kronor. Eller? Här går de båda parterna tydligt isär.
De som kämpar för att hålla liv i badhuset litar inte på kommunens kalkyler.
Bland annat står det att 180 000 kronor går åt till uppvärmning och el.
– Det låter rimligt. Jag har själv varit med och sett ungefär vad det kostar att värma upp. Men hela den kostnaden går ju inte att spara in när badhuset inte kallställs. Man brukar säga att man sparar fem procent per grad man sänker, för enkelhetens skull och för att inte överdriva kan man säga att hälften av värmekostnaderna ändå är kvar när det ändå inte är kallställt, säger Barbro Rantatalo.
Det här håller inte kommunalrådet Jan Larsson (S) med om.
– Vi har suttit många gånger och förklarat hur läget är och vilka besparingar som görs. Nu har jag inte siffrorna framför mig nu, men det blev en större besparing än vi trodde. Med Tärendö och Junosuando blev det över 900 000 kronor, säger Larsson.
Några andra uträkningar ger inte Larsson mycket för.
– Jag måste ju lita på materialet som tjänstemännen har tagit fram. Och det gör jag – jag litar på att deras siffror stämmer bäst.
– Det är ju samma siffror vi jobbat med och vi litar också på tjänstemännen. Men till skillnad från Jan tar vi reda på hur man räknat fram siffrorna och vad som blir kvar och försvinner efter stängning, säger Birgitta Rantatalo som själv är S-medlem.
Samtidigt medger Jan Larsson att alla siffror inte stämmer i kalkylerna. En del kostnader man har räknat kommer inte att försvinna genom att badhuset läggs ned, till exempel lön.
– Men i sammanhanget är det små beräkningar. Det är klart att de som är bästa experterna på att gissa är de jag lyssnar på, för det är vad det handlar om när det är budgetfrågor eftersom man aldrig kan veta till hundra procent hur det faller ut. Därför litar jag på tjänstemännen som har tagit fram siffrorna, säger Larsson.
– Vi försöker ju lösa det här på ett vettigt sätt. Men då kan man ju inte ha siffror som inte stämmer, menar Barbro Rantatalo som också är engagerad i frågan.
Hur det än ligger till: De olika sidorna har olika sätt att tolka siffrorna. De som vill rädda badhuset och som har granskat kalkylen menar att alla kostnader inte blir besparingar när badhuset är stängt. Och med kostsamma bussresor menar de att besparingen bara landar på omkring 40 000 kronor. Jan Larsson (S), med fler som står fast vid beslutet, menar däremot att besparingarna nästan är det tiodubblade.
De båda sidorna har inte heller lyckats komma överens om ett hyreskontrakt, vilket har varit på tapeten.
– Det här handlar om att få behålla byns livskraft. Vad har vi att erbjuda? Det är skola och badhus. Har vi kvar det blir det lättare att få mina barn att stanna och flytta tillbaka till kommunen. Ser man att Pajala monterar ner byarna har inte Pajala någon framtid och jag tycker inte att politikerna ser konsekvenserna av sina handlingar, säger föräldern Jonas Rahkola.
– Jag är alltid på det här badhuset när det är öppet. Det finns inte så mycket annat att göra i Korpilombolo, det är bara att springa på tak och cykla, säger Mika Eriksson, en av ungdomarna som vill att badet ska öppna igen.