Ibland sker överraskande möten. Som när norrbottningen Erling Johansson möter Hilma af Klint och Carl Larsson hemma hos Bror Hjorth i Uppsala. Det är en liten pärla i Konst-Sverige denna sommar. Det som ställs ut är verk ur de 13 studentnationernas onstsamlingar och de är inte fy skam.
Det är mycket porträtt som finns i dessa samlingar, porträtt av bemärkta personer i universitetets historia. Sedan är det då stora, berömda konstnärer som hållit i penseln och vi förstår att det här är en del av konstnärens överlevnadsvillkor, att måla av någon för att få pengar till uppehället.
Så då får vi se Hilma af Klint som porträttmålare och Carl Larsson som porträttmålare. af Klint blev det abstrakta måleriets pionjär, men här har hon gjort ett ytterst konkret porträtt av Knut Ångström. Det är ett ytterst noggrant porträtt, nästan fotografiskt i alla detaljer. Ångström är ingen död gammal gubbe, han lever i Hilma af Klints penseldrag. Norrlands nation äger målningen.
Under Ångström tronar Ingemar Hedenius med en helt annan utstrålning än Ångströms. Här är det Kirunafödde Alvar Jansson som porträtterat och gjort Hedenius så stor som han ville vara. En voluminös karaktär. Kanske finns där en baktanke med att huvudet blev lite blygsamt i förhållande till den svällande bålen.
Carl Larsson visar också vilken suverän porträtt-målare han var. Porträttet av Oscar Levertin från 1916 är så avspänt, personligt. Levertin har lagt pennan åt sidan och förefaller lite led på arbetet. Så gjorde Carl Larsson när andra konstnärer målade motiv som satt käppraka med högresta huvuden.
Och så Erling Johanssons porträtt som i hans typiska expressiva, klara färgfältsstil slår ihjäl nästan allt i omgivningen. Han har 1989 porträtterat Sonja Lyttkens. Hon var den första kvinnliga nationsinspektorn för Kalmar nation och när hon avgick beställdes en porträttmålning. Den gillade hon inte och skänkte i stället det porträtt som Erling Johansson från Sarvis-vaara målat.
Sedan finns det annat roligt att se vid sidan av porträtten. Ett fint landskap av Norrlandsmålaren Helmer Osslund, Sven X:et Erixons förslag till skivomslag och så några målningar av prins Eugen, men det är en helt annan sak.