Trötta, anonyma och tråkiga
THE BEACH BOYSBeach Party 2009Fredag, 22.30
The Beach Boys med Mike Love vid mikrofonen bjöd publiken på några hits, men även en hel del covers.
Foto: Jonas Lindsköld
Till tonerna av Surfin’ Safari som sakta höjdes i bakgrunden promenerade Beach Boys trötta ut på scen.
Ordet playback viskades bland publiken under de första låtarna och efter 30 minuter hade konserten förvandlats till en enformig smörja där låtarna flöt ihop i varandra utan andningspaus. Trots det perfekta stället att spela surflåtar på med sand under fötterna och vattnet i bakgruden kändes allt krystat och tråkigt. Publiken verkade ändå nöjda och folk dansade vart man än tittade, men jag tror att de hade dansat lika friskt till vilket coverband som helst. Det hade garanterat blivit billigare för Pite Havsbad om de bytt Mike Love eller Brian Johnston mot två andra gubbar.
Bäst under kvällen var när de spelade en cover av California dreaming och lät falsetten vila i tre minuter. Beach Boys må vara legender men för mycket "surf" och "beach" ger en mättande känsla som är svår att skaka av. Självklart så är bland annat Good vibrations, God Only Knows och Wouldn’t It Be Nice fantastiska låtar, men Beach Boys har också producerat en hel del musik som inte är lika svängig och tyvärr så bjöd de på en hel del kasst material i fredags. Och nog borde man tro att sådana giganter har något mer att säga i mellansnacket än "I love you"?
Så jobbar vi med nyheter