Lördagens Diggiloo-show måste vara definitionen av en folkfest. 5 000 människor sittandes på Storforsens klipphällar med blicken fäst mot den lilla scen där Lasse Holm uppträder tillsammans med Linda Pritchard, Magnus Carlsson, Linda Bengtzing, Charlotte Perrelli, Jessica Andersson, Thomas Di Leva, Hilda och Magnus Johansson.
Vanligtvis är det den typ av folklighet jag får magsår av, typ Melodifestivalen och Allsång på Skansen, men vid Storforsen kan jag inte låta bli att dra på smilbanden.
Artisterna gör det bra. Det är nionde gången Diggiloo är ute på vägarna under Lasse Holms ledning. Hemligheten i showen ligger i musikens breda variation och ett professionellt showmanskap. Men framförallt i den genuina närheten och publikkontakten.
Storforsens lilla scen suddar ut den tydliga gräns som ofta skiljer artist från publik. Stjärnorna kliver ut på klipphällarna och interagerar med publiken så nära och så ofta som möjligt.
Det är så att man börjar rodna när Bengtzing får en 4-årig söt tjej att sjunga med i "E det fel på mej".
Eller så får man gåshud när Di Leva, showens klara stjärna med sina egendomliga aforismer och sångröst, sakta stegar upp för klipporna i en mäktig variant av "Epistel 81: Märk hur vår skugga".
Showen, som var uppdelad i två akter, kostade 495 kronor men jag anser nog ändå att det är prisvärt med tanke på dess längd, tre timmar.
Om kritik bör delas ut måste det vara i uppdelningen. Akt 1 som behandlade svensk musik och tema höll mycket högre klass än akt 2 som behandlade engelsk musik.
Efter akt 1 förväntade man sig mer av samma höga och galna tempo men där lyckas Diggiloo inte hålla kvalitén. I akt 2 prövas burleskteman, Las Vegas-hyllningar, Lady Gaga-covers och artisternas egna nya oprövade låtar. I relation till första akten bleknar dessa uppträdanden i jämförelse.
Sedan måste jag slå ett slag för den relativt okända Hilda som trots sin ringa ålder, 15 år, lyckas hålla jämna steg med de mer erfarna artisterna.
Trumpetaren Magnus Johansson stod också för några av kvällens höjdpunkter genom ett enormt kompetent blåsspel men även i rollen som "clownen" under några av tillställningens buskismoment.
Artisterna lyckas ändå att skapa en formidabel stämning i Storforsen vilket jag applåderar och om möjligheten ges kommer jag gärna att återvända vid nästa tillfälle.