Queenhyllning fick stående ovationer

Producenten Erik Rynefors har åkt ändå från Karlstad för att få introducera sin "A Night At The Opera" för knökfulla läktare i Kulturens hus. Han går fram till en skivspelare, drar fram en vinylutgåva av Queens klassiska platta från 1975, ser till att det är A-sidan som ligger uppåt. Med varsam hand leder han sedan pickupen till spår nummer ett. Nålen får kontakt med skivan och ett vinylknaster ljuder genom stora salen.
Första akten gör verkligen skäl för namnet "A Night At The Opera". Under 50 minuter följer ensemblen slaviskt upplägget på ursprungsalbumet, från första spåret "Death On Two Legs" till sista spåret på B-sidan, "God Save The Queen" (I inspelad version som traditionen bjuder). En kompromisslös hållning som leder till en inte helt lättsmält men ändå rätt underhållande musikalisk upplevelse.
Första sidans "Sweet Lady" med sitt taktartsbyte i refrängen, andra sidans "The Prophet?s Song" med sina lager-på-lager-sångstämmor under flera minuter och ukelelesolon under "Good Company". Och mot slutet, "Bohemian Rhapsody" i gåshudsframkallande tappning. Publiken blir inte blåst på någon sorts konfekt.
Frontfiguren Johan Boding axlar rollen som Freddie Mercury och han gör det sannerligen med bravur. Boding är i grund och botten musikalartist. Stundtals skiner det igenom i framför allt scenutlevelse, där spontant frontmannarörelsemönster får stryka på foten till förmån för vokala prestationer. I fråga om pipa och pianospel tangerar han stundtals Mercurianska höjder. Men i form av svett, elasticitet, okontrollerat röj och välansad mustasch finns det fortfarande mycket att lära av den numera avlidna förlagan.
Andra akten är en kavalkad av gamla Queenhits. Kvällens höjdpunkt infinner sig någonstans här, när Night Of Queen Choir (tretton till antalet) tar sig ut efter långsidorna i salongen och formligen skriker refrängen till "Fat Bottomed Girls" i öronen på publiken. Efter "Don?t Stop Me Now" avtar intensiteten något, och de avslutande låtarna blir mer av en transportsträcka för åhörarna, kanske utmattade av allt klappande. Men jag har nog aldrig upplevt en tacksammare publik i stora salen på Kulturens hus som under denna lördagkväll. Johan Boding får stående ovationer i flera minuter.
Jag vill hinna säga något om Bengt Davidsons fantasiska gitarrsolon också. Nu har jag gjort det.