Den förlorade Luleåsonen Kristofer Åström var först ut på scenen för att värma upp publiken innan huvudakten Laleh kom. Med 25 minus utanför dörrarna gjorde han ett bra jobb och det ska bli intressant att höra hans nya album Sinkadus som kommer i april. Vi fick även ett smakprov i form av låten 27 och det bådar gott inför framtiden.
Trots att han endast hade en gitarr som sällskap på scenen blev det aldrig tråkigt och det märks att han har elva år på nacken som soloartist. Jag är egentligen ett större fan av hans gamla hardcoreband Fireside, men Kristofer Åström gör sig lika bra ensam som i grupp. The wild är en fantastisk, tidlös låt som visar upp den stora talang som han besitter. Jag hade gärna hört mer av Kristofer Åström än bara den halvtimme som han fick.
För fyra år sedan slog Laleh ner som en bomb i vårt avlånga land med låten Live Tomorrow. Hennes självbetitlade album höjdes till skyarna och hon vann även tre grammisar, bland annat för årets artist. För några veckor sedan kom hennes tredje album Me and Simon och
i går hade hon turnépremiär på Kulturens hus.
Laleh började konserten ensam på scenkanten med en gitarr i handen. Förutom hennes trollbindande röst är Lalehs starka kort förmågan att kunna skriva låtar både på svenska och engelska som berör. Det är otroligt att en så stor röst kan rymmas i en sådan liten tjej. Lalehs utstrålning på scenen var fylld av glädje och hon är som gjord för att underhålla. Ibland brukar det ta en tag innan publiken på Kulturens hus släpper loss, men så var inte fallet i går.
Lalehs leende smittade av sig direkt och under andra låten uppmanade hon publiken att klappa händerna och de följde snällt hennes uppmaning. I ett rasande tempo bjöd på hon på låt efter låt och blandade både gamla och nya melodier. Hiten från 05, ”Invisible (My song)” framfördes i en annorlunda tappning fylld av reagge och jag var nog inte den enda som ville ställa mig upp och dansa.
”Åh, det var så länge sedan, det här var ju roligt”, sade Laleh och fortsatte att sjunga.
Hon har verkligen förmågan att leka med orden i det mest fantastiska format. Jag trodde att konserten med Laleh skulle bli lugn, men jag hade fel. Hon fick publiken att ställa sig upp och släppa loss totalt och visade även upp en personlig sida av sig själv fylld av passion. Karibiska influenser, glad pop och lugna ballader tillsammans med en taggad Laleh var uppfriskande att se. Hon bjöd även upp en chockad tjej på scenen för att dansa med henne.
Gårdagens konsert var annorlunda, vacker och utan att dra ut på orden för mycket, perfekt.