Fredagens samiska väckelsemöte mot gruvor lockade full åhörarskara i Kulturens hus stora sal. Överstepräst Marie Boine predikade så det stod härliga till mot gruvor och det står henne fritt att göra detta. Men att skattefinansierade Norrbotten big band ett supervalår som detta deltar i billig plakatpollitk är under all kritik och ger en fadd eftersmak som inte ens en rejäl klunk vatten i pausen kan skölja bort. Och låten om gruvorna dediceras till alla unga som protesterar. Räknas inte de äldre gruvmotståndarna alls?
Andra akten inleds med vad som måste vara Roger Pontares ratade schlager-bidrag från 1995. Bandet blir under stora delar av kvällen bara en pastischartad kuliss. Under alla solon står Boine tyst på scenen och rör inte en min. Vissa låtar gör hon helt själv och dansar frenetiskt. Nej, detta är inte varken bra eller intressant.
Den här gången tycks Norrbotten big band ha slagit knut på sig själv för att finna nya kreativa vägar att gå. Men Ole Jörn Myklebust som leder bandet lyckas tyvärr inte få det att passa ihop med Boine och hennes medmusikanter. Arrangemangen bara tassar omkring utan att våga göra någonting mer. Marie erkänner själv att Ole är den enda man som får dirigera henne. Och det både hörs, syns och märks att hon är en svårdresserad sångfågel som inte villl in i jazzburen. Låt den då få vara fri.